Efter en klostervistelse på förmiddagen med inomhus fotoförbud, men tillräckligt med helvetesskildringar att fota på väggarna ute, bär det från Rila-klostret och tillbaka till huvudstaden Sofia.

Ledig eftermiddag, och jag försöker mig på någon form av maratonpromenad. Det gäller att hinna innan solen går ner.

Inne i Aleksander Nevskij-katedralen, Sofias stora kyrka, kostar det 10 leva, alltså 50 kronor att fotografera. Jag betalar och tror att allt är lugnt. Freskerna på väggarna är tidigt 1900-tal och mycket sevärda. Lugnt är det iofs, i alla fall formellt sett. Dock inte lika lugnt med de människor, både besökande och anställda som kommer, ropar, påpekar, stör, och säger att här får man absolut inte fotografera. Sen ska man förklara, jo, jag har betalat för mig, jag får faktiskt fota. Men lite kriminell är jag ändå, känns det som, eller i deras ögon. Här kommer rika jag och betalar for syndernas förlåtelse. Ungefär. Det känns inte vänligt. Inte trevligt. Jag går. Det blir ändå några bilder med min riktiga kamera. Den här är tagen mes mobil.

Jag letar sen upp en restaurang som jag läst om i reseguider. Som fått bästa betyg, som samlat in recept från olika kloster i detta land, mat som kostar, men forhoppningsvis också smakar.

En ung man med tre synliga tänder är min servitör och han ber mig vänta. Vänta lite till. Lite till.

Jag får menyn, väljer en vildsvinsgryta, en öl. Får något “on the house” – vitt bröd som jag kan doppa i grillkrydda.

Men när maten väl kommer är det en annan upplevelse. Så runda smaker. Så mört kött, skogssvamp, till perfektion. Något av det bästa jag ätit. Någonsin. Tror jag.

Klockan 22 är jag tillbaka på mitt rum. Klockan 23 sover jag. Nu är det morgon. Resan fortsätter. Idag lämnar vi Sofia.