Höjdpunkter – augusti 2019

Augusti månad började en torsdags morgon med att jag, tillsammans med resebloggaren Katarina Wohlfart aka Äntligen Vilse och hennes kompis Linda Marie, körde från Narvik i min morfars bil, riktning Senja. Det var början på vår semester, den roadtrip som Katarina och jag bestämde oss för att göra när vi i april i år besökte Aralsjön.

Intorkade sjöar åt sidan, nu är det norra Norge som gäller. Min hemstad är alltså Narvik, och Senja ligger ungefär fyra timmars körning därifrån. Nästan som Lofoten, fast utan alla folk. En och annan tysk husbil. Campingturister från Finland. Senja är den där B-destinationen som hamnat i Lofotens skugga. Inte för att Senja är B. Utan för att Lofotens popularitet som rullat på som en snöboll. Alla ska dit, men inte vi, den här gången.

Från Norges näst största ö, Senja, mot Tromsö. Färjor och 60-soner. Jag är rätt nöjd. Min allra första verkliga roadtrip efter att jag tog körkortet i oktober förra året. Det var det här som var målet. Att kunna vara självständig på ett sätt som jag aldrig varit förut. Möjligheten att kunna stanna bilen varsomhelst och närsomhelst. Inte för att jag nödvändigtvis gör det. Men att bara ha möjligheten…

Vi besöker Lakselv. Stannar några dagar. Jag har familj där. Farmor och farbröder. Och ännu flera av släkten kommer på besök om sommaren. Vi fiskar. Plockar hjortron. Umgås. Dricker lite vin, men vädret är inte lika bra som de första dagarna. Någon grillning blir det inte.

Efter Lakselv går färden vidare till Nordkap. Första gång jag var på Nordkap var sommaren 1980. Mina farföräldrar bodde i Skarsvåg, några kilometer därifrån. Nu ska vi också bo i Skarsvåg. På campingen till Per Eilert, Basecamp North Cape , eller Kirkeporten Camping som man också säger. Vid Nordkap parkerar vi bilen längs vägen några hundra meter innan parkeringen och sparar på så sätt några hundralappar i inträdesavgift. Det går utmärkt att gå till själva platån nämligen.

Tillbaka på campingen går vi till Kirkeporten, den bergsformation som gett namn till campingen, och som ligger en liten halvtimmes promenad bort. Längs stigen växer vild gräslök. Det är 5 grader i luften, dag som natt. Min sovsäck är inte gjord för sådana temperaturer.

Från Nordkap bär det så söderut. Tillbaka till Lakselv. Karasjok. Kautokeino. Över till Finland. Till Sverige. Sauna hos vänner i Karesuando. Älginnanlår.

Från Karesuando till loppis i Nedre Soppero. Linda Marie åker hem från Kiruna. Katarina och jag fortsätter mot Abisko där vi möter Gunilla och Christofer, aka 4000 mil över en kopp te. Tillbaka i Narvik. Min första roadtrip där även jag kör är över. Min definitiva höjdpunkt i augusti!

Taggad med: