Att ligga i det låga gräset är rätt så skönt. Särskilt när solen skiner och jag har utsikt över Son Kul-sjön. Där uppe på 3000 meters höjd finns herdar, får och hästar. Och förstås, de runda filttälten, jurtorna som de urspungligen nomadiska folken i Centralasien är kände för.

Ännu en anledning till att det är skönt att ligga här är att det är på arbetstid. Nu är inte varje arbetsdag som det här, men just dessa dagar, när jag bara kan ligga här, med solfaktor 30 i ansiktet och lyssna på fåglarna, det gör att jag verkligen gillar mitt jobb.

Inget varar dock evigt. Från den internetfria sonen där uppe tillbaka till huvudstaden Bishkek. Upp klockan 02:45. Och nu sitter jag här, på flygplatsen i Moskva dit jag kommit efter 4,5 timmar i luften, och jag väntar på planet till Stockholm. En resa är över, jag har sagt hejdå till min grupp som varit riktigt härlig. Hejdå även till Kirgizistan. Hoppas vi ses till nästa år!