Från 7,7 till 23,5. Jag pratar om min resväskas viktökning efter två veckor i Uzbekistan. Jag, som gärna åker med handbagage till Spanien och Italien, och vars presentkort på Åhlens jag aldrig lyckas bli av med, shoppar som tokig när jag kommer till Uzbekistan.Så vad är där att handla i dessa centralasiatiska land? Vad köper man, vilka souvenirer finns i Uzbekistan?

För det första köper jag tyger. Det blå tyget till höger är handvävt siden. Siden är något av en tradition i det som idag är Uzbekistan, och motiven skapas genom lägga sidentrådar i färgbad, men där man täcker över/tejpar de områden man inte vill ska färgas. Batik med andra ord, och mönstren kallas av oss för ikat. I Centralasien säger man däremot atlas eller adras. Tygen till vänster är dock inte siden utan en halsduk av bomull.

Ibland köper jag smågrejer enbart för att få möjlighet att ta en bra bild eller för att jag känner jag vill stödja en viss försäljare. Som dessa snören med torkade aprikoser och aprikoskärnor till drygt en krona styck.

Jag gillar vykort. Särskild gamla vykort, som till exempel denna gamla sovjetiska vykort från staden Kokand som jag besökte. Hittade dem på en loppis för en tia. Lerflöjten kostade fyra kronor och vykortet till vänster en hel femma. Det var dock modernt, gjort av en nutida fotograf som jag kände jag borde stödja.

Man får inte ta med växter på rot till Sverige. Däremot får man ta med sticklingar. Uzbekistan är ett billigt land, och det händer jag på en marknad ser en växt jag gärna vill ha. Så då köper jag den, enbart för att ta en stickling som jag, som här, åter planterar i jord när jag kommer hem.

Vin och sprit och nötter. Pistagenötter och aprikoskärnor köper jag varje gång jag är i Uzbekistan. Så även alkohol. Det vill säga, en flaska torrt rött vin som är roligt att bjuda på här hemma, och en flaska vodka. Just den här vodkan valde jag för att jag tyckte flaskan var snygg. Pakhta heter märket, och det betyr bomull på uzbekiska.

Att kolla in små antikaffärer är alltid skoj. Grejer äldre en 50 år får man vad jag förstår egentligen inte ta ut ur Uzbekistan. Om denna tekopp är så gammal vet jag inte. Dock kan den säkert dateras för den som vill, till den åttonde konferensen för tadzjikiska kvinnor. Låter som en härlig sovjettillställning!

Här till något som definitivt är äldre än 50 år. Ja snarare någon miljon år eller så. En hajtand från Aralsjön till salu för 25 kronor från det jurtläger med utsikt över sjön där jag stannade en natt. Ett billigt minne!

Keramik och bröd. Har jag plats i resväskan och råkar hitta en brödaffär sista resdagen, köper jag gärna med mig några bröd hem. Dekorativa, billiga och goda. Den här gången blev det även ett keramikfat. Designen på detta var lite annorlunda än mycket av det jag annars sett.

Makrill i tomatsås, god gammal sovjetisk utgåva. Burken, som dock är tom, fick jag i present från museet i Muynaq efter att jag frågat om det finns någon plats i stan där man kan köpa motsvarande. Muynaq var nämligen en gång i tiden hamnstad vid Aralsjön, och där producerade en stor mängd fiskkonserver. När det började bli mindre fisk i sjön eftersom även sjön i sig blev mindre, importerade man fisk, som till exempel makrill, för att bearbeta här. Idag finns här varken sjö eller konservfabrik. Men en av burkarna blev dock min. Här tillsammans med ett fiskfat och en silverring som jag köpte av en äldre kvinna som sålde souvenirer i Kokand.

Bordet med min shopping. Tyger, torkade aprikoser, keramik, bröd, vykort, karaff, sticklingar, fossiler. Det blev även några minnen denna gång. För mer shopping i Uzbekistan, klicka här.