Jag börjar ärligt talat bli lite osäker. Hur många gånger har jag egentligen besökt Uzbekistan? Jag räknar till åtta. Första gång år 2003. Det minns jag i alla fall.

På mitt hotellrum i Bukhara sitter jag med en bit marengtårta och en öl. Lagom kombination innan det är läggdags och jag gillar att ölen är alkoholsvag. 4,2%.

Det var på morgonen den 2 april att vi landade. Min grupp som jag leder och jag. Ett härligt gäng norrmän. I Tashkent kollar vi koraner, kupoler och för första gång stannar jag även vid det monument som byggts till minne över jordbävningsoffren år 1966.

Vi spenderar en dag i den uzbekiska huvudstaden men inte mer. Visst har staden att bjuda på, men resor handlar om prioriteringar. Till middag äter jag grillade kycklingvingar på mitt rum.

Nästa morgon är 3 april och vi tar morgontåget till Bukhara. Sidenvägen personifierad och hur gammal staden är är bara gissningar. Många tusen år är i alla fall säkert.

Vi har ett intensivt program. Gravar till heliga män, mausoleer, Emirens palats från mer än 100 år tillbaka. Det är sådant vi ska hinna med efter nästan 4 timmar på tåg. Tungan rätt i munnen. Det jag gillar bäst är alla möten med människor. Levande alltså. I Uzbekistan är det mycket liv…

Vi äter plov till lunch. Tittar förbi en affär som säljer pälsmössor. Gör pälsmössor. Fortsätter med vår resa i den centralasiatiska historien. Det är mer spännande än vad man först kanske tror.

I Bukhara checkar vi in på vårt hotell. De som vill följer med på en liten promenad. Så vi hittar till restaurangerna.

Sen är det läggdags. När klockan är 10 sover jag redan. Imorgon ser vi mer av Bukhara.