Stressa inför nästa stopp

Så var det dags. Igen. Årets andra jobbresa. Den börjar idag. Sitter redan på tunnelbanan.

Det blir alltid så. Kvällen innan springer jag runt. I lägenheten. Vilka skor passar till den här resan? Vilka skjortor passar fortfarande? Det där med skor är enkelt. Skjortor svårare…

Kom ihåg arbetströja. Den med researrangörens logo på. Där kom jag på det. Medan jag skriver det här. Glömde myggmedel. Nu är det för sent. Mot Uzbekistan… Via Moskva.

Igår strejkade printern. Säkert torkade bläckpatroner och jag borde köpa ny. Laser. När jag kommer hem. Därför ska jag nu förbi en kompis kontor i stan. Med packning och allt. För att hämta utskrifter. Jag behöver dem till resan. Tänk om jag upptäckte sådant i tid. En strejkande printer.

När jag håller på sådär om kvällen, springer runt, så blir jag inte trött. Jag lade mig halv ett. Tittade på klockan halv två. Vaknade innan sex. Alarmet på kvart över sju. Ligga där och vänta. Med föreställningen om att vila är det näst bästa, om sömnen inte kommer.

Men vila? Den störs av tankarna. Har jag packat allt? Kommer inte på något jag glömt. Fast man kommer aldrig på något man glömt. Det är först nu, på tunnelbanan, att jag vet att jag glömt myggmedlet.

Nu tunnelbanan alltså. Snart hämta utskrifterna. Vi hörs sen! Då är jag i Uzbekistan.

Taggad med: