Efter att ha sovit länge och skönt en hel natt, utan att vakna till fyrverkerier eller annat ljud från det kinesiska nyårsfirandet, låter jag morgonljuset komma in i rummet. Ännu har jag inte sett det som jag snart kommer upptäcka…

Jag går ner till frukostsalen dit jag som vanligt kommer tidigt. Hellre käka frukost en halvtimme eller timme före alla andra än att behöva stå i kö till brödrosten. Och vem vet hur många smutsiga barna- och vuxenhändar som bokstavligen haft fingrarna i fruktfatet när det har gått en timme eller två? Nej, då äter jag hellre tidigt, och jag har även börjat ta med lite eget pålägg. Man tröttnar ju på samma ost varje dag. Åtminstone gör jag det.

Efter frukost har jag infomöte i receptionen. I början kommer det inga, men sen blir det fullt. Utflykter och egna strövtåg. Inte ska väl resenärerna sitta på hotellet eller ligga vid poolen hela dagarna inte.

Tillbaka på rummet planerar jag lite kontorsarbete. Få ordning på kvitton, samt skicka lite mail både till uppdragsgivare och flygbolag, samt att jag har några avbeställningar att göra. Det är svalare nu än vad det kommer vara om några timmar

Jag öppnar balkongdörren, men precis när jag ska sätta foten ner upptäcker jag det. Eller snarare dem… Jag som satt här igår kväll, då var det rent och fint, men nu under natten har det alltså hänt något…

Hundratals, ja tusentals om inte miljontals små döda flugor som täcker golv, stolar och bord. Vad för skapelser är detta? Och vad har egentligen hänt under natten? Ett fullständigt massmord. En slakt, ett slagfält. En massaker.

I hallen hittar jag en kille som städer rummen. Jag frågar om han kan komma till min balkong, och han känner tydligen till fenomenet, fast riktigt förklara det kan han inte. Jag bor ju dessutom på sjätte våningen och har inga höga träd i min omedelbara närhet.

Ja ja, balkongen sopas ren och jag tackar för att jag blivit av med alla dessa små döda liven. Nu blir det kontorstid på balkongen en timme till. Sen ska jag lägga mig i solen!