Året 2018. Från Rio till Lahore. Och mycket däremellan. Till exempel den här bilden. Stenformationerna mellan Samarkand och Shakhrisabz i Uzbekistan. Här färdades den ökände Timur Lenk på 1300-talet. Här spelade östtyskarna in sin variant av westernfilmer på 1970-talet, och här åkte jag och min grupp i september, på rundresa i det som är dag är den självständige republiken Uzbekistan.
Hur har 2018 varit? Utan att använda för många ord. Här kommer mitt 2018 i bilder. Varsågod!

Att åka helikopter över Rio är något helt speciellt. Hela januari 2018 spenderade jag i Brasilien. Rio, Sao Paulo, Salvador, Recife och flera andra ställen. Men Rio, det är något för sig själv!

Kolonialarkitektur i Ouro Preto, Brasilien

På väg hem från Brasilien blev det en mellanlandning och en heldag i New York. Jag hann egentligen inte med så mycket, förutom att hälsa på en gammal kompis som bor där.

En annan god vän till mig skulle till Kuwait i februari och frågade därför om jag ville följa med. Självklart ville jag det. Här från huvudstadens fiskmarknad.

Kuwait by night – tornen från 1979 (lika gamla som jag) blev skadade under den irakiska invasionen 1990, men idag står de vackra och fina och lyser upp Kuwait City om kvällen. Det gick även att åka upp i ett av tornen där man verkligen har utsikt över hela stan. Ja faktiskt hela landet!

Sen åkte jag till Malaysia och Kambodja. En vecka i varje land, och den här bilden är en kvällsbild från Georgetown på ön Penang. Mycket atmosfärisk.

Penang är även känd för sin gatukonst. Den här bilden tog sig även in på listan över mina bästa Instagrambilder 2018.

Vi har nu kommit till mars 2018 och jag spenderar en vecka i Kambodja och besöker Phnom Penh och Siem Reap med Angkor Wat. När det gäller Angkor Wat – det lönar sig att börja tidigt, samt åka till några av templen som ligger lite “off”. Då kan man åtminstone låtsas att man är där själv.

Annars kommer det mestadels finnas kineser med stora hattar vart man än går. Inget fel på det. Det kan dessutom vara lite skoj. Här ser ni nämligen två hattar. Det var nämligen så att dessa två kvinnor grälade lite innan bilden togs. Båda hattarna fick nämligen inte plats i bild.

I mars/april spenderade jag tre veckor i Georgien. Jag var färdledare för Albatros resa i landet. Jag vet inte hur många gånger jag besökt Georgien nu, men det var första gång jag besökt landet så tidigt på året. Att åka till Tbilisi i mars är faktiskt ganska trevligt. Värme kan inte garanteras dock, men det är otroligt vad mycket man ser när träden ännu inte fått sina blad.

En av mina grupper i Georgien.

Sovjetisk mosaik i en georgisk småstad som vi åkte igenom med buss. Som reseledare kan jag då bestämma att här gör vi en liten paus. Så får alla en bensträckare, samt att jag (och alla andra) får ta fram kameran lite.

Fyra år i rad har jag spenderat april med att vara färdledare på Världens Resors Centralasienresa. Så även 2018. I staden Bukhara i Uzbekistan går jag alltid till marknaden där de säljer siden.

I Tadzjikistan, på samma Centralasienresa, punkterade vår buss. Det innebär 90 minuters väntan mitt ute i ingenstans. Som tur gick det bra att laga bussen.

I Almaty i Kazakstan blev det karaoke mitt på gågatan.

Och i Djeti Oguz-dalen får man posera lite bland dessa röda berg.

I maj var jag assisterande reseledare på Untamed Borders rundresa i ryska Kaukasus. Bilden är från en tjetjensk landsby som legat i ruiner sedan Stalin tvångsförflyttade befolkningen här år 1944.

Efter Kaukasusresan tog jag tåget till Astrakhan där jag köpte kaviar på fiskmarknaden.

och på samma resa blev jag i den kalmykiska huvudstaden Elista stoppad av polis. Det finns nämligen inte så många utlänningar här och går man runt med stor kamera är man per definition lite suspekt. Den ryska delrepubliken Kalmykien är buddhistisk, och på bilden finns stadens stora tempel. Tänk, en buddhistisk republik i Europa. Jodå, det finns!

I juli var jag färdledare på Albatros norska Kirgizistanresa där vi shoppade bröd på marknaden i huvudtaden Bishkek.

Och där vi även sov två nätter i jurtor vid insjön Son Kul, 3000 meter över havet.

På sensommaren åkte jag dessutom till norra Norge för att hälsa på släkt. Här en selfie utanför Lakselv.

Och här en bild från Narvik, min hemstad.

I augusti blev det en sväng till Malmö och Köpenhamn för att hälsa på vänner.

Och när jag sen skulle åka på jobbresa till ryska Kaukasus valde jag en flygbiljett som tog mig via Minsk…

Och via Batumi i Georgien där jag fick se en dansföreställning av nationalballetten.

Ett resmål sedan länge hade dessutom varit Abkhazien, en utbrytarrepublik från Georgien som med stöd av Ryssland de facto styr sig själv. Där jag lyckades jag hitta denna gamla torpedofabrik.

Och där hittade jag även dessa mosaiker av den kända georgiska konstnären Zurab Tsereteli

Den 2 september började jobbresan. Som färdledare i ryska Kaukasus. När dessa unga män på en restaurang hörde att vi var utlänningar beställde de in vodka till oss för att skåla och önska oss välkommen!

I Ingusjien åt vi denna mycket feta måltid med kokt kött och hemmagjord korv. Till det drack vi dragonläsken Tarkhun.

Senare i september blev det en Uzbeksitanresa till, den här gången för Albatros. Bilden är tagen i Bukhara.

Och för första gång i Uzbekistans historia är det nu tillåtet att fotografera i tunnelbanan i Tashkent! Förut har det alltid varit mycket förbjudet. Dock inte nu längre….

Balkan. Som reseledare för Albatros Montenegro-resa. Det inkluderade även ett stopp i den mycket trevliga bosniska staden Trebinje där jag köpte bröd hos denna trevliga kvinna.

Resan innebar också att utforska ödehus när gruppen fortfarande äter.

Att se Marx, Engels och Tito brinna i helvetet.

Att göra en dagsutflykt till Shkodra i Albanien.

Att bo några dagar bakom dessa dörrar i Dubrovnik, Kroatien.

Att uppleva riktigt oväder i Budva, Montenegro.

Årets sista jobbresa var en jag gjorde för förtaget Thabela. Tillsammans med två olika grupper åkte jag bland annat tåg mellan Kandy och Nuwara Eliya, och denna bild blev också en av mina bästa på Instagram i år.

Den här smått roliga elefantbilden hamnade inte på Instagram, men den blev lite kul faktiskt. Tagen i Udawalawe nationalpark.

Det har nu blivit december. Årets sista privatresa gick till Pakistan. I Pakistan kan man komma rätt så nära både människor och djur. Här hälsar jag på bufflar som “jobbar” på mejeri.

I basaren i Lahore köper jag julklappar från denna man.

Och jag pratar också med denna transperson, vars bild även blir en av mina bästa för 2018. Sådär, det var reseåret 2018. Gott nytt år! Nu ser vi fram emot 2019!
Så utrolig mange flotte, inspirerende og spennende bilder og destinasjoner! Steder som mange bare drømmer om, men aldri våger å dra til. Jeg drømmer selv om et gjensyn med Kaukasus og Sentral-Asia… kanskje allerede i 2019? Ønsker deg et riktig god nytt år med minst like mange fine opplevelser som i år. 🙂
Det samme ønsker jeg deg! Neste år får jeg forsøke gjøre samme sorts bildekollasje som du. Eller i alle fall noe lignende. 🙂
Här ligger man i lä 🙂 Fantastiska resmål som vanligt och häftiga platser.
Hoppas du får ett lika innehållsrikt 2019!
Vårt resår kan du/ni läsa om här om intresse finns
https://www.thewholemap.com/resaret-2018/
Tills dess, Gott nytt år!
/Gustav och Julia
Hehe, jodå, 2019 kommer nog också bli bra. Än så länge bara jobbresor planerat fast det får jag nog snart ändra på 🙂
Fantastiska bilder, bland de mest inspirerande i år! Bravo!
Tack så mycket, det var snällt sagt. Härligt att du tycker bilderna är inspirerande! 🙂