Sista kaffet på taket

Solen värmer. Det är det som är så skönt med Lahore i december. Dagarna är varma och sköna, som en svensk sommar. Om kvällen behövs en tröja.

Jag sitter på takterrassen. I solen, med en kopp kaffe. När jag är i Lahore är det oftast så mina dagar börjar.

Dagens kaffe blir dock det sista. I alla fall för nu, för i år. Jag skriver det här medan jag väntar på att det ska svalna lite. Jag kommer sakna det här. Kaffe under solen som värmer. I december. Sakna allt. Utom flugorna.

Idag ska jag nämligen packa. Försöka få ner alla prylar i resväskan. En matta. En lampa. Vinterjackan kanske jag får lämna till någon behövande. Det finns ställen i Lahore där man kan gå och lämna sina kläder. Typ hänga upp dem på ett staket. Dit kan de gå de som inte har pengar. Så kan de ta det de behöver.

Kanske hittar jag även på lite annat idag. Jag får se. Det är alltid saker jag inte hinner med. Så är Lahore nämligen. Alltid något jag inte hinner med. Nu har kaffet svalnat tillräckligt. Dags att njuta det. I solen.

Taggad med: