Måndag 15 oktober: På Dubrovniks flygplats möter jag upp den finska färdledaren Juulia. Jag ska få följa med en vecka på en finsk rundresa i Montenegro. Lära mig programmet. Om landet. Distanser och praktiska formaliteter.

Gruppen kommer. Det pratas finska. Lokalguiden Mirjam är med också med oss men hon är mest tyst.

Vi lämnar snabbt Dubrovnik och Kroatien, åker in i Bosnien, gör en snabb promenad i staden Trebinje och ankommer sen Montenegro.

Där gör vi en båtutflykt på Piva-sjön som kanske inte är det ultimata nu när vattenståndet är så lågt. Slutligen ankommer vi Zabljak sent på kvällen. Vi är vid nationalparken Durmitor och här ska vi stanna två nätter.

Tisdag 16 oktober: Nationalparken Durmitor visar sig från sin bästa sida. Träden är gröna, gula, bruna, röda. Vi gör ett stopp vid den kända Tara-bron, lunchar i Zabljak och promenerar vid den svarta sjön som den kallas, Crno Jezero.

Onsdag 17 oktober: Från Zabljak till Podgorica. Via staden Niksic som är Montenegros näst största stad. Universitetsstad. Cafékultur. Nästan alla uteserveringar verkar fulla. Mitt på dagen. En onsdag.

Från Niksic går färden vidare till Ostrog-klostret, och därifrån vidare till huvudstaden Podgorica.

Torsdag 18 oktober: Stadsvandring i Podgorica. Kyrkan där Marx och Tito brinner i helvetet, åtminstone i en av de nya freskerna på väggen. Hela kyrkan är dekorerat, och jag måste säga att blir imponerad.

Efter en lättare lunch på en vingård besöker vi Niagara Falls. Ja de kallar faktiskt vattenfallet för det. Dock upptäcker vi snabbt att här inte finns något vatten. Alls.

Fredag 19 oktober: De tre huvudstädernas dag. Från den riktiga huvudstaden Podgorica till den historiska huvudstaden Cetinje och till turist- och kusthuvudstaden Budva.

I Cetinje besöker vi den sista kungens residens. Montenegro var ett tag ett eget land, fram till det att första världskriget resulterade i Jugoslavien. Även i Cetinje är caféerna fulla.

Till lunch får vi testa lokalproducerat skinka och ost. På kvällen äter vi mycket fin buffe-middag på vårt resorthotell i Budva.

Lördag 20 oktober: Kotorbukten är kanske det vi allra mest förknippar med Montenegro. Berg och fjordar, fisk på menyn. Idag arrangerar vi en tilläggsutflykt dit.

Stopp i Herceg Novi. Promenad. Stopp i Perast. Promenad och tid för lunch. Stadsvandring och ledig tid i Kotor. Kotor imponerar på de flesta, och även jag tycker nog att det här är den trevligaste staden på resan. Som ett mini-Dubrovnik fast inte lika exploaterat. Men bara vänt, två år till och det kommer bli riktigt illa.

Söndag 21 oktober: Idag är vår lediga dag, min, den finska färdledarens och turisternas. Själv har jag under veckan klurat ut vad jag ska hitta på. Det tar alltför lång tid att fundera. Jag har bussbiljett till Tirana som jag köpt för på nät innan resan började. Jag använder den fast inte hela vägen till den albanska huvudstaden. Tirana får bli en annan gång. Jag går av bussen i Shkoder.

Något jag förståss inte tänkt på är att det är söndag. I Shkoder är museer, turistinformation och biljettkontor för vidare bussresor stängt. Fiasko. Någon busstation med information finns inte. Tur att jag lyckas hitta en buss tillbaka till Budva. Det blev två timmar i Shkoder, totalt och jag ankommer Budva klockan sex på eftermiddagen.