En hand i väskan. Snabbt. Ingen ser, ingen reagerar. Det är resans andra dag, det vill säga första dag i Kirgizistan. Efter att ha flugit hela natten gör vi en enklare stadsvandring här i Bishkek, Kirgizistans huvudstad.

Det är på marknaden det händer. Osh-basaren. En av mina resenärer upptäcker att någon kommit med handen i handväskan. Pengarna borta. Kortet. Det kan spärras. Passet ligger dock kvar. Vilken tur i oturen ändå.

Nu är Kirgizistan varken sämre eller bättre än andra länder. Saker kan hända. Kriminalitet finns även här. Inte alla människor är snälla i den här världen. Det kunde lika gärna varit i Stockholm eller Oslo. Den enda gång jag själv haft en främmande hand i min väska, det vill säga ryggsäck, var i Nice. I Frankrike. Många år sedan. Eller vänta. Jag blev av med lite pengar i Uzbekistan en gång också. Mitt ena pass försvann förra året. Det hände i Stockholm.

Jag köpte förresten hallon på marknaden. Stora fina färska hallon. Söta. 12 kronor. För en halvkilo eller så. 40 minuter i Osh-basaren i all ära. Man behöver egentligen en halvdag. Minst.

På kvällen gick vi alla på restaurang. Soppa och grillad kött med goda sallader. Jag åt även där förra året. Sen dess har resturangen hunnit bli halal. Det vill säga att de slutat servera öl. Pragmatiska som man är här i Kirgizistan får man som gäst dock ha med egen dricka. Vilken tur att en supermarknad nästan ligger vägg i vägg. Ölmuggar har nämligen restaurangen gott om. Direkt från ölmuggskylen dessutom. Så mycket halal!