Under mina 15 år i Sverige har det blivit kanske tre eller fyra midsommarfiranden. En gång, jag tror det var min första svenska midsommar, var jag i Uppsala på besök hos vänner. Det var en vegetarisk tillställning och det regnade hela dagen. Sprit fanns det däremot gott om. Synd att jag gillar kött mer än fylla.

Ett annat midsommarminne är från Stockholms skärgård. Några andra vänner har sommarställe där och vi var ett helt gäng som åkte ut. Den ena grillade medan den andra höll i paraplyn… En våtare tillställning får man leta länge efter. Men det var trevligt ändå.

Sen har det varit mycket jobb för mig på midsommar. Som norrman som inte växt upp med midsommarfirande har det varit okej för mig. Det är ju heller inte alla svenskar som har traditionell midsommar som prio ett. Förra året innebar också jobb. Midsommar utomlands! Med företaget Världens Resor ledde jag en resa till Wakhan-dalen och längs Pamir Highway. Wakhan-dalen eller -korridoren som den också kallas utgör gränsen mellan Tadzjikistan och Afghanistan. Vi åkte på den tadzjikiska sidan av gränsfloden Panj.

Själva midsommarafton spenderade jag därför i staden Khorog som med sina 28 000 invånare är största stad här. Det var inte så mycket som påminde om midsommar där vi gick genom stadens basar eller kollade på lokalmuseets gamla piano och uppstoppade djur.

På fick jag bjuda på pizza från gästgiveriets egen restaurang. Det svenskaste jag kunde hitta i östra Tadjizkistan. Ackompanjerad med en rysk Baltika-öl samt lokal vodka till nubbe, och ett par svenska schnappsvisor blev det midsommar ändå.

Och man vet att man är tillsammans med svenskar när ingen vågar ta sista biten:

I år jobbar jag inte. Jag är heller inte bortrest utan kommer fira tillsammans med goda vänner lite utanför Stockholm.Troligtvis kommer det även regna. Det kommer finnas sill och nubbe. Säkert något köttstycke också, och om ingen vågar ta sista biten så gör jag det. Jag är trots allt norrman.

Glad midsommar!