Astrakhan, Stockholm, Stenstorp

Måndag 14 maj: Klockan 02:50 rullar tåget in på stationen i Astrakhan. Hotellet jag bokat ligger ett stenkast ifrån. Jag går dit, checkar in, får mitt rum. Vilken lyx! Ett modernt europeiskt hotell med utsikt här uppe från 13 våningen.

Jag sover några timmar, och när jag vaknar har jag ett jobb att göra. Här ska jag nämligen bara bo en natt. På nätet hittar jag en privat lägenhet, jag tar alla mina saker dit. Sen börjar jag upptäcka stan. Astrakhan, tillsammans med Rose, en tjej från New Zealand som är digital nomad på heltid, jobbar med att som privatlärare undervisa barn i engelska på de destinationer hon åker till. Nu backpackar hon södra Ryssland och gör sig av med 13€ pr dag, all inclusive.

Sen gör jag ett beslut. Jag har en returbiljett hem till Sverige den 21 maj. Jag är däremot trött. Min resväska har blivit tyngre den månad jag varit på resa. Jag köper helt enkelt ny biljett. Ny retur till Sverige, 17 maj. Sen är första dagen i Astrakhan över.

View Hotel Room Astrakhan-8495
Utsikten från mitt hotellrum i Astrakhan

Tisdag 15 maj: Mygg. De har plågat mig hela natten. Nu blev jag i och för sig van vid myggor förra veckan i Makhachkala. Där fanns varningsskyltar på fönstren i hotellrummet: Öppna inte på grund av myggor! Någon varningsskylt fanns däremot inte nu, och jag hade nog behövt öppna ändå. Nu räknar jag myggstick.

Lägenheten visar sig som vid en slump ligga 10 minuters promenad från Astrakhans fiskmarknad. Underbart! Jag går tid. Pratar med kvinnorna där. Kollar prisläget. Hur det funkar med export. Kaviar och andra kostbara fiskprodukter får nämligen inte föras ut ur landet hur som helst. Men visst, köper man här får man papper med stämplar och signatur. Här ska det gå ordentligt för sig. Jag köper det jag ska och inser att budgetresenären i mig har försvunnit. Åtminstone tillfälligt.

Jag fortsätter utforska Astrakhan, göra det som Rose och jag inte hann igår.

img_5693-2
Kyrkan och torget vid Kreml i Astrakhan

Onsdag 16 maj: Klockan 08:15 går bussen till Elista. Elista ligger fem timmar bort från Astrakhan och är huvudstad i Kalmykien, en av de många områden och delrepubliker som Ryska federationen består av.

Jag inser min dumhet. Det finns mer att se och uppleva i Astrakhan. Nu sitter jag här i en minibuss, fem timmars resväg, för sen att springa runt Elista och sen lika många timmar i buss tillbaka. Jag som kunde ha haft en lugn dag på stranden. Det är trots allt 30 grader.

Väl framme i Elista får jag veta det jag absolut inte ville veta. Det finns nästan inte bussar tillbaka till Astrakhan. Det var inte det de sade i Astrakhan. Om tre timmar måste jag alltså vara tillbaka på busshållplatsen, och nu börjar jag därför gå. Jag möter igen Rose som åkte hit dagen innan. Vi besöker tempel, ett museum, sen springer jag runt i parker och fotar pagoder och Leninstatyer innan jag återvänder till busstationen. Där hamnar jag plötsligt i förhör hos den lokala polisen.

Jag hinner dock bussen tillbaka till Astrakhan. Äter sushi i lägenheten och gör min resväska redo för nästa dag.

Temple Elista-8852
Templet i den kalmuckiska huvudstaden Elista

Torsdag 17 maj: Genom en app som heter Yandex beställer jag taxi till lägenheten klockan 05:00. Taxin är där efter två minuter. Det tar i underkant av 20 minuter att ta sig till Astrakhans flygplats. Resväskan väger nu 26 kilo. Antigen får jag betala eller packa om. Jag packar om och det funkar. Tre kilo sidentyg från Uzbekistan får ta plats i handbagaget. Jag var ju där för en månad sen…

Aeroflot tar mig från Astrakhan till Moskva. Färska mackor, juice, kaffe och te på planet. Jag ser Volgadeltat under mig. Hur stort är inte Ryssland! Jag byter plan i Moskva och innan 12 är jag framme i Stockholm. Min pojkvän Adsson ska landa någon halvtimme efter mig. Jag väntar in honom. Sen tar vi buss, försenat pendeltåg och tunnelbana hem.

Äntligen hemma! Dags att vattna växter, gå genom posten. Jag får tvättid på en gång. Går till lokalaffären. Behöver mat.

Fredag 18 maj: Första hemmadagen på mer än en månad. Skönt och konstigt på en och samma gång. Adsson har möte på universitetet. Själv måste jag handla. Vi samtalar på kvällen. Inte alltid lätt att ha en relation när man bor långt ifrån varandra. Inte alls lätt faktiskt.

Sen försvinner dagen. Den går liksom bara åt.

Lördag 19 maj. Vi får besök. En vännina till mig, vi pluggade ihop i Norge. Förra gången vi sågs tror jag var 2001. Det är kul hur man efter så många år hittar tonen direkt.

Sitter och pratar, ett resume av två liv de senaste 17 åren. Då gäller det att välja vad man ska säga. Sen äter vi lunch vid Sturehof innan vi gör några ärenden i stan.

img_5883
Adsson och Margaret medan vi väntar på vår lunch

Margaret hjäper mig på eftermiddagen att klippa ner växterna på balkongen. Jag får slänga några. Jag dammsuger. Det är mycket man inte hinner när man är bortrest. Sen äter vi kaviar och dricker mousserande på balkongen. Jag gör även en röd currygryta med kokosmjölk och räkor. Det blir en sen kväll. Margaret sjunger och spelar gitarr. Klockan ett blir det läggdags.

Söndag 20 maj. Jag hinner inte ens med frukost. Klockan 09:14 går tåget mot Göteborg. Jag ska dock till Skövde. Besöka min mamma och min morbror. Mamma har fyllt 60 under tiden jag varit borta. Själv har jag också blivit äldre. 39 år. Nu ska vi fira lite i efterskott.

Vi besöker en plantskola där jag förra året köpte en del riktigt fina och billiga växter till min balkongen. Nu är det Stockholmspriser. Jag köper en kiwi och en vinranka. Lite besviken. Jag hade förväntat mer.

Min morbror har gjort jordgubbstårta. Det blir en lagom lunch! Till middag har vi grillade tigerräkor och couscous-sallad. Vi pratar. Jag försöker planera mitt schema för sommaren. Vilka jobbresor har jag. Ska jag försöka åka någonstans privat. Jag borde åka till norra Norge. När klockan är tio på kvällen går jag och lägger mig. Det har varit en lång vecka.

Taggad med: