Så satt man här igen. Resväskan helt i ändan i en av vagnerna i Stockholms tunnelbana. Det är bäst plats där, bland prioriterade sittplatser och utrymningsvägar som inte får blockeras.

Hemma har jag vattnat blommor. Klippt ner de som var ledsna. Tvättat kläder. Hunnit med besök. Fikat. Promenerat. Försökt några dagar med vanligt Stockholms förortsliv.

Fast nu sitter jag på tunnelbanan. Om en timme sitter jag på tåget. Första klass med matsäck. Ingen servering. Kanske därför första och andra klass kostar samma?

Vid lunchtid kommer jag till Skövde. Ska hälsa på min mamma. Besöka plantskolor. I efterskott fira våra födelsedagar. På hennes var jag i Vladikavkaz. På min egen i Derbent. Både städer i ryska Kaukasus. Så är det med färdledarjobbet. Man får offra något. Till exempel högtider. Förra året firade jag i Kashgar. I nordvästra Kina.

72 timmar hemma. Nu snart 72 timmar borta. Sen hem igen. Förhoppningsvis längre än 72 timmar.