Te med salt och torkad gädda

Solen skiner och jag känner att det kommer bli en varm dag. Äter min frukost i den lägenhet jag hyr här i Astrakhan. Mörkt bröd med salami, kaviar och leverpastej. Sen är det dags att bege sig ut.

Jag inser att jag bor nära fiskmarknaden. Vilken slump. Torkad fisk. Rökt fisk – både kallrökt och varmrökt. Och med fisk, då menar jag olika färskvattensfiskar som finns i Volga, samt de fiskar som trivs i Kaspiska havet som ju är bräckt vatten.

Mal, stör, gädda, samt en del småfiskar som jag inte vet namnen på men som torkade och saltade smakar gott som tilltugg till en kall öl. Det är stort sett kvinnor som jobbar på marknaden, proffsiga försäljare som vet hur man gör. Plötsligt står jag där med en plastkasse full av både det ena och det andra. Samt en mängd papper. För produkterna behövs nämligen exporttillstånd, papper som visat att det är äkta vara, att skatter har betalats och produkterna inte kommer från tjuvfiske utan från odlingar eller kontrollerat fiske.

Jag går tillbaka till lägenheten med mina inköp, lägger dem i kylen. Fortsätter sen min stadspromenad. Försöker se det jag inte såg igår. Moskeerna, ett par kyrkor. I moskeerna får jag fotografera, i kyrkorna kommer arga religiösa tanter fram och säger nej. Utanför en kyrka frågar en kvinna om jag kan köpa potatis till henne. Jag gör det. Samt morötter och lök.

Jag äter lunch på en stolovaja, eller kantin för att inte använda det ryska ordet. Svampsoppa, dumplings och te me salt – en kalmykisk spesialitet som egentligen härstammar från Mongoliet.

Apropo kalmykisk och Kalmykien. Imorgon åker jag dit. Dagsutflykt.

Jag fortsätter gå. Jag börjar gilla Astrakhan trots att det är varmt, trots att jag varit hemifrån i en månad nu. Köper en bok om lokal matkultur. Pratar med folk. De är oerhört hjälpsamma, vänliga, det finns ju annars inte så många turister här att hjälpa.

Det blir kväll. Sushirullar till middag. Take away till lägenheten. Jag lägger mig och känner mig nöjd med dagen.

Taggad med: