Måndag: Efter ankomst Samarkand och en lugn natt börjar dagen. Utflykt och stadsvandring i denna historiska stad. Registan-torget är det nog många som hört talats om. Ett av de vackraste torg i världen, och visst, eftermiddagsljuset ger en särskild känsla. Som turist har man å andra sidan sin sightseeing dagtid. Fast det går att gå tillbaka när kvällen faller på.

Tisdag: Ledig dag i Samarkand. Några av mina resenärer åker taxi till Shakhrisabz. Det är födelseorten till Timur Lenk, den härskare vars mausoleum finns i Samarkand och som vi även besökte dagen innan.

Själv träffar jag en amerikan från Iowa och vi spenderar lite tid tillsammans. Går på marknaden, äter pizza, och på kvällen, när jag är själv, äter jag hamburgare och tar en öl i stadens tsar-ryska delar.

Onsdag: Upp klockan 05:00. Tidig frukost och morgontåg till Tashkent, Uzbekistans huvudstad och en gång fjärde största staden i Sovjetunionen. Tåget är ett snabbtåg som lämnar Samarkand 06:35 och vi ankommer Tashkent redan innan nio på morgonen. Snabbt, effektivt och om några år ska det uzbekiska tågnätet vara ännu bättre än vad det är idag.

Vi gör stadsrundan, besöker Chorzu-basaren där man hittar allt mellan himmel och jord. Färskt bröd? En sköldpadda, någon? Vidare promenerar vi i en av stadens parker där man städar och gör i ordning till 9 maj. Då firas segern över Hitler-Tyskland i andra världskriget, och då ska det vara snyggt och ordentligt.

På kvällen är vi några stycken som går på teater. Eller snarare balett. Tjajkovskijs Nötknäpparen. Bra biljetter till 100 kronor styck.

Torsdag: Från Tashkent till Khujand. Khujand är näst största staden i Tadzjikistan. Det innebär en gränsövergång och väl på tadzjikiska sidan möter vi vår nya guide och chaufför.

Det innebär även att gruppen för tredje gång på resan behöver växla pengar, läsa sig att nu är det inte tusenlappar som är värt en krona, utan en-lapparna. En tadzjikisk somoni är värt 96 öre, och det gör det ju trots allt ganska enkelt att räkna.

Stadsrundtur i Khujand och middag på kvällen. Jag väljer grillspätt med sallad. Köttet är något segt.

Fredag: Jag har förvarnat mina resenärer om at det kommer bli en lång dag. Klockan 08:00 lämnar vi hotellet och klockan 21:30 befinner vi oss i receptionen på Sheraton i Dushanbe. Då har vi rest kanske 35 mil på vägar av mycket varierande standard. Vi har ätit soppa och ännu mer grillspätt, köpt knivar hos smedarna i Istaravshan och druckit te tillsammans med några indier och pakistanier vid insjön Iskanderkul. 90 minuter gick bort på grund av en punktering.

Lördag: En solig och varm dag i Tadzjikistans huvudstad, Dushanbe. Sightseeing i och runt stan. Lunch och ledig tid. Museum…

Jag och en av resenärerna köper biljetter till teatern. Det vill säga balett även här. Törnrosa. Av Tjajkovskij. Inte att jag är så jätteförtjust i balett. Men jag tycker om att se de olika opera- och baletthusen. De är ofta dekorerade i traditionell stil, samtidigt som de bär de typiska stalinistiska arkitekturdragen. Högt i tak, riktig parkett, pelare. Palats för folket. 40 kronor för biljetten. Då väljer jag den dyraste.

Söndag: Sovmorgon. Klockan 11:30 samlas vi i receptionen och åker till flygplatsen. En tulltjänsteman undrar om jag känner till de tadzjikiska lagarna. Det beror på vilka lagar, svarar jag. Jag får tydligen inte ha mer än 3000 dollar med mig i kontakter. Det är lugnt i så fall. Sen undrar han hur mycket pengar några av mina resenärer har. Det vet inte jag, det får han fråga dem om. Sen blir det slut på frågorna.

Ankomst Almaty. Staden var fram till 1997 huvudstad i Kazakstan. Vår guide Svetlana möter oss på flygplatsen. En mer kunnig guide än henne får man leta länge efter. Jag har ännu inte hittat.

En kort stadsvandring. Sen äter jag middag tillsammans med några av mina resenärer på en kinesisk restaurang. Maten god, servicen sådär, som det ofta är i Kazakhstan.

På kvällen tar jag en öl med en annan färdledare. Han heter Jonathan och kommer från Kanada och reser Centralasien runt med 18 amerikaner.