Tre dagar i Tadzjikistan

Tadzjikistan. Höga berg, djupa dalar. I en buss producerat i Kina åker vi fram, över bergen, upp till sjöar, ner till landsbyar och städer. Här har människor bott i flera tusen år. Ibland kan det kännas som om tiden stått still.

Det är söndag morgon. Om några timmar går planet. Då är det dags för mina resenärer och mig att lämna. Fast det bara är tre dagar sedan vi kom. Tiden i Tadzjikistan går alltför fort. Åtminstone för mig. Även om den står still.

Khujand har marknad och gott vin. Jag glömde kameran på hotellrummet. Det blev bara några bilder med mobilen.

Nästa dag. Vi åker söderut. Besöker smedarna i Istaravshan. De smider och hamrar fram skor till åsnor och hästar. Gör knivar som är lämpliga souvenirer. Lagar köksutrustning som gått sönder.

Tajikistan 2018-5540
Hos smedarna i Istaravshan

Vi stannar en halvtimme. Vi har en lång dag framför oss. Vägen fortsätter. Tadzjikistan förändras. Statyn av Lenin har försvunnit. Det byggs nytt. Vägarna är dock relativt bra. Åtminstone de som används för transit. Vägtullar finansierar bygget.

Andra vägar är sämre. Som den till Iskanderkul…

Tajikistan 2018-5627
Vi, tillsammans med några pakistanier och indier vid Iskanderkul-sjön.

Kul betyder sjö. Iskander är ett namn. Alexander. Det sägs att Alexander den store spenderade tid här. Är det historia eller legend? Jag vet inte. Vackert är det i alla fall. På över 2000 meters höjd. En klarblå sjö. Vi promenerar. Känner på vattnet. Bada får man inte. Det står varningsskyltar numera. Det är oavsett för kallt.

Vägen här uppe är dålig. Sten och sand. Hål. Punktering….

Tajikistan 2018-5669
Promenad medan vi väntar på att bussen ska lagas.

Röda bergsarter. Kol. Vilken geologi. Miljoner av år. Lager på lager. Finns här fossiler? Fast det vore nästan synd att hitta. Man får ju inte ta med sig hem.

När klockan är halv tio på kvällen ankommer vi Dushanbe. Huvudstaden som betyder måndag. Jag är trött. Köper lite fastfood. En minipizza till tre kronor. Dricker lite vin. Somnar.

28 grader. Det är varmt i Dushanbe, huvudstaden i Tadzjikistan. Hotellet är fint, lyxigt. Utsikten är inte lika lyxig. Tadzjikistan är ett land med pengar och plåttak. Man har antigen eller. Inte både och.

Tajikistan 2018-5765
Utanför operan i Dushanbe

Vi gör stadsrundtur. Historiska komplex utanför stan. Promenad i huvudstadens parkanläggningar. Rosor från Europa. Hur många som helst. Vi lunchar och går i affärer. Två timmars ledig tid. Själv köper jag biljett till operan. Baletten Törnrosa. Musik av Tjajkovskij. 40 kronor. Där fanns även biljetter till 20.

Jag promenerar runt i stan. Hittar en utsiktspunkt som jag inte sett förut. Lite inofficiellt. En vakt får tio kronor för att ta mig upp. Han behöver nog pengarna. 600 kronor är en månadslön.

Tajikistan 2018-5791
Utsikt över Dushanbe

På kvällen ser jag balett. I pausen letar jag efter kaféet. Går det att få sig ett glas med något? Jag hamnar bakom scenen och i personalens matsal. Inte riktigt vad jag tänkt.

Äter middag efter föreställningen. Promenerar tillbaka till hotellet. Somnar, sover, vaknar. Det är söndag morgon. Snart ska vi lämna. Flyga över höga berg. Djupa dalar. Hejdå Tadzjikistan.

Taggad med: