Det värsta som kan hända…

Vad är det värsta som kan hända mig som färdledare? Att jag blir sjuk innan avresa? Att jag missar mitt tåg eller flyg? Att jag från första stund inte kommer överens med mina resenärer?

Alternativen är förstås många. Men inte trodde jag att det var det här som skulle sticka käppar i hjulen för mig. Som skulle göra det svårt för mig att ta vissa resor i framtiden och som gör att jag förlorar pengar.

Vad är det då som har hänt? Jo, jag har fått avslag på min visumansökan till Turkmenistan…

Turkmenistan, ett land i Centralasien. Känd för sin vita huvudstad där husen och byggnaderna är gjorda av marmor. Känd för sin tidigare president, Turkmenbashi, som för inte så många år sedan stod som roterande guldstaty. Hans monument finns än idag. Dock har det slutat rotera med solen.

Till Turkmenistan reser man organiserat. Det är faktiskt inte möjligt att resa själv, eller jo, så länge man reser tillsammans med en lokal guide och chaufför, då är det lugnt. Alla resor till Turkmenistan måste nämligen gå igenom en turkmensk lokal researrangör.

I Sverige ingår Turkmenistan gärna som en del av en Centralasienresa. Albatros har resor till Turkmenistan, och så även Världens Resor. Och egentligen var det idag, lördag, att jag skulle åka med min grupp till Turkmenistans huvudstad Ashgabat. För en vecka sedan fick jag dock veta att jag inte får visum.

Visst, att problemlösa just för den här resan funkar. Jag möter upp min grupp i Uzbekistan istället, de får helt enkelt klara sig några dagar utan mig. Men i längden, för mig innebär det att jag inte kan göra samma resa till nästa år. Om jag inte får visum nu, kommer jag knappast få visum då. Om jag var researrangör, hade i alla fall inte jag vågat hyra mig själv. Det innebär också att jag inte kan ta Albatros Centralasienresa till hösten. Bittert.

Varför fick jag inte visum blir följdfrågan. Ja, säg det. Sådant informeras inte om. Kanske är det för att de tycker jag har varit tillräckligt i Turkmenistan? Kanske är det för att jag skriver reseblogg? Kanske finns det andra anledningar. Jag vet inte. Och om det går att ta reda på vet jag heller inte.

Just nu känns det i alla fall sådär. Jag är inte sjuk. Är man sjuk blir man frisk. Inte har jag missat mitt plan. I så fall hade det gått ett nytt. Men jag fick helt enkelt inte visum. Och då är det kört…

Illustrationsbilden tog jag i Ashgabat, Turkmenistans huvudstad för två år sedan. Det var en regnig dag, och huvudstadens gator var tomma.

Taggad med: