Måndag: Vi ankommer hotellet tidigt måndag morgon. Dagens stadsvandring börjar vid 11. Det sköna med att vara färdledare är att man kan bestämma just sådant. Att gå runt i en ny stad och känna sig som en zombie är inte kul. Särskild inte för de som betalar för resan. För mig är det ändå ett jobb.

Gamla stan med kyrkor och synagoga. Utsikt. Växla pengar. En introduktion i georgisk mat. Vi kommer inte vara hungriga inte. Försöker annars avsluta dagen lite tidigt. Folk behöver sova. Så även jag.

Tisdag: För egen del blev det åtta timmars sömn. Kan inte klaga då. Frukost från 08:00. Avresa 09:00. Jag försöker alltid ge en timme till frukost. Det är klart, har man inte tid så har man inte. Men om vi har en timme, så absolut…

Idag kör vi mot Davit Gareja. Ett kloster som ligger på gränsen mot Azerbajdzjan. Ett öde landskap. Det påminner mer om Island. Ett stäpplandskap där fåren betar. Semi-öken kallas det också. Det måste vara på grund av våren att det nu ser grönt ut.

Vi besöker klostret och en landsby som heter Udabno. Där bor idag 400 själar, till skillnad från över 2000 för 30 år sedan. Fast jag förstår varför man inte vill bo här. Ödeland, långt från allt. Dåliga vägar. Betesmarker. Så ser det ut i den här delen av Georgien. Vackert på ett sätt. Fult på ett annat.

Onsdag: Idag gör vi en mer klassisk utflykt. Om någon hört talas om Gori är det antagligen för att Josef Stalin föddes här. Eller den som minns några augustidagar 2008 vet att staden delvis bombades av ryssarna när kriget pågick i Sydossetien.

Vi äter lunch på en vingård och får en introduktion i traditionell vinproduktion.

Grottstaden Uplistsikhe och kyrkstaden Mtskheta är dagens andra två utflyktsmål. Alla klassiska stopp för den som gör sin förstagångsresa i Georgien.

Egentligen skulle vi göra grottstaden först på dagen, men vi ändrade lite i programmet. Det regnade nämligen rejält på morgonen. Då är det inte lika skoj med utomhusaktiviteter. Det blev Stalinmuseet först istället, samt en promenad till Goris fästning. Tänk vad skönt om det inte vore så kallt och blåste så fruktansvärt!

Torsdag: Den tredje dagsutflykten. Själv har jag ont i magen. Det kanske var något jag åt till middagen igår. Eller den ölen jag drack? Restaurangens egna.

Jag stoppar i mig en tablett och hoppas det löser sig. Åtminstone är det det jag säger till några av mina gäster om efter några sekunder börjar skratta. “Det löser sig“. Lite omedvetet där….

Dagens färd går österut. Till vindistriktet Kakheti. I programmet står det av någon anledning att vi åker upp i bergen när vi åker till Kakheti. Som reseledare undrar jag ibland vem som skriver programmen. Visst, vi kommer se bergen, men vi kommer befinna oss dalen.

Efter lite kyrkbesök i Gremi, samt vinprovning på ett närliggande vinhus, blir det lunch. Äkta hemgjord mat hos en familj på landet som producerar vindruvor och hasselnötter och där tuppen går omkring i trädgården tillsammans med hönsen och bikuporna står snyggt placerade under äppelträden.

Synd att min aptit är sådär. Det blir en kopp te till lunch för min del. Ett par av mina resenärer har även fått lite magproblem. Oundvikligt, tyvärr.

Fredag: Sovmorgon. Det vill säga, mellan 08:30 och 09:30 har jag frågestund vid frukosten. Fredag är nämligen resenärernas lediga dag. Lokalguiden Levan och jag har pratat om olika saker man kan göra. Vilka bussar som går mot gamla stan, om badhus och om marknader.

Det sköna med Tbilisi är att staden aldrig blir tråkig. Här finns alltid tillräckligt att göra. Museer, konst, shopping, mat, vin, det är bara att välja. För min del blir det dock mestadels hotellrummet. Min mage behöver vila. På eftermiddagen går jag en liten promenad. Utforskar området nära hotellet. Det har liksom inte blivit tid till det innan.

På eftermiddagen promenerar vi till vår avskedsmiddag. Sen några timmars sömn. Den här veckan har gått snabbt!

Lördag: Klockan 02:30 är det avfärd mot flygplatsen. Det är alltid lite tråkigt att säga hejdå. Det är ju först nu jag börjar lära mig namnen på de olika resenärerna, vilka intressen de har också vidare.. Och sen är det dags att säga adjö.

Om trafiken dagtid i Tbilisi är lite trög, så går det snabbare om natten. Redan klockan 04:00 är jag tillbaka igen på hotellet. Nu ska jag sova länge…

Jag äter sen frukost och går på två marknader. Loppisen vid den torrlagda bron, och Centralmarkaden som är rätt så nära hotellet. Jag fotograferar även gatan jag bor längs. Davit Aghmashenebeli-avenyn heter den. En lång gata med mycket jugend-arkitektur. Spännande detaljer. Påkostade hus när de byggdes för sådär hundra år sedan, drygt.

Söndag: Jag har varit försiktig med maten. Minskat intag av bröd och socker. Köpt kefir på affären och undvikit vin. Magen mår faktiskt bättre nu.

Ännu en ledig dag. Eller nja, jag har pappersarbete att göra och några timmar på kvällen ska jag sova. Nästa grupp kommer till natten. Men på förmiddagen skiner solen. Jag läser några texter om Georgien på en hemsida som heter The Culture Trip. Visst, en del texter säger inte så mycket annat än det uppenbara, men några intressanta idéer kan man ändå få. Om shopping till exempel. I och för sig tycker jag mina egna tips nog är bättre, men det är alltid bra om det jag tycker kan komplementeras med det som någon annan tycker. Det är ju faktiskt inte alla som tycker som jag.

Jag går en promenad. Kanske 10 kilometer totalt. Tittar på graffiti. Gör en grej utav det. Det får bli ett blogginlägg sen. När jag får tid.

Till middag äter jag kinesiskt. Själva maten var riktigt bra, men det var länge sen jag åt kinamat med kniv och gaffel. Nu ska jag sova några timmar. Klockan 03:00 åker jag till flygplatsen för att träffa nästa grupp.