Kläderna är svarta, så även håret och ögonen. Hyn är dock vit, eller så är det bara kontrasten som gör att ansiktet verkar vitare än vad det faktiskt är. Bredvid Nino ligger en gammal köttkvarn. Sovjetisk årgång, samma som Nino. Framför henne står ett tråg  och hennes händer knådar, ältar och leker.

Nu är det inte kött som Nino låter gå genom kvarnen, utan svanetiskt salt. Det doftar vitlök och koriander samt några kryddor som jag har svårt att urskilja. Men så är också svanetiskt salt en kryddblandning. Georgiska kryddor, perfekt till tomat och gurka, på sallader, säger Nino med georgisk brytning. Hon pratar ryska med hög röst, och kallar mig ord som son och kära.

Hon är vänlig, öppen, karismatisk och ytterst målmedveten. En riktig försäljare där hon står med sina kryddor och hemgjorda såsar på övervåningen på Tbilisis centralmarknad. Å ena sidan kan jag gissa att inte så många turister kommer hit. Å andra sidan visar Nino upp en bild på henne i en arabisk turistbroschyr. Något besök får hon, men ordet “många” är ju alltid relativt.

Nino vill att jag tar en bild på henne. Gärna flera. Idag har jag mitt 90-millimetersobjektiv på kameran. Det innebär att jag nog kan få en bra närbild eller två. Det blir svårare att få med hela rummet.

När majsmjölet siktas på Centalmarknaden i Tbilisi

Bredvid Nino står försäljarna av majsmjöl. Stora säckar mjöl som siktas för hand, på plats. Dessa vet nog att Nino har ett försprång. Chansen för att någon tar med lite svanetiskt salt som souvenir är nog större än ett kilo majsmjöl, även om mjölet finns i olika kvalitéer och passar för olika sorters majskakor och bröd. En kvinna och en man förklarar mig lite om skillnaden mellan de olika mjölsorterna.

Jag frågar om jag får ta en bild, och visst får jag det. De frågar om mig och jag berättar. Hur jag lärt mig ryska, vad jag gör i Tbilisi, att jag är reseledare och visst, jag får gärna ta med turisterna hit. Ta med hela gänget. Om det kommer trehundra gånger så många turister som nu, så är vi bara glada, säger en kvinna. Jag glömmer fråga om hennes namn, men hon poserar bakom sitt majsmjöl med en särskild stolthet… Vi utbyter några fler ord innan det är dags att bege mig vidare. Jag växlar även några sista ord med Nino. Marknaden är stor.

Medan jag går vidare reflekterar jag lite över vad jag gillar med Tbilisi. Jag kommer fram till att det nog är just det jag varit med om nu. Vänligheten i möten med människorna. Ninos händer som knådar svanetiskt salt.

Nino blandar svanetiskt salt. Kvarnen i bakgrunden.