Hur en resa förändras

Dimman ligger över Bangkok. Fast om det är dimma eller avgaser från morgontrafiken vill jag ha osagt. Flygplanet landar och allt går snabbt och smidigt. En dryg timme senare sitter jag på det flygplatshotell där jag bokat en natt för en tvåhundralapp och här tänkte jag spendera de närmsta 16 timmarna.

Min resa på två veckor i Sydostasien börjar gå mot sitt slut. Det hör till historien att när jag köpte biljett till Kuala Lumpur, och retur från Bangkok, visste jag inte att jag kom att spendera rätt många dagar i Kambodja istället. Bangkok, som jag ursprungligen tänkte spendera flera dagar i, blev till slut ett sidospår, en appendix, en transitdestination.

Alternativen blev därför följande: Antigen boka ett billigt boende inne i centrum, promenera runt i centrala Bangkok som jag senast besökte år 2002, och mitt i natten hitta en taxi som tar mig tillbaka till flygplatsen. Eller så bokar jag ett flygplatshotell för en svensk tvåhundralapp, transfer inkluderat, spenderar tiden på hotellrummet eller vid poolen, gör pappersarbete som jag annars måste göra när jag kommer hem.

Jag valde alternativ två. Känner mig lite duktig nu faktiskt. Inte hade jag hunnit göra så mycket vettigt i Bangkok på en dag heller. Bangkok förtjänar dessutom flera dagar, och vad jag vet kommer nog staden ligga kvar i rätt så lång framtid också. Inget stress alltså.

Nu ska jag istället redigera foton. Översätta några texter, för jag har ju även ett jobb som översättare. Jag ska boka tvättid tills jag kommer hem, samt svara på några mail som jag borde svarat på redan. Ligger lite efter i inboxen tyvärr. Sen ska jag försöka sova. Jag kommer ha ett långt dygn framför mig. Det blir ju så när man reser från öst till väst. Jag tittar från den lilla balkongen. Himlen är vit. Jag vet fortfarande inte om det är dimma eller avgaser.

 

Taggad med: