Måndag: Tidig måndag morgon ankommer jag Penang. Jag couchsurfar hos en pakistansk gästarbetare i en förort. Sover direkt på golvet några timmar innan det är dags att gå ut. Det är han som bjuder på frukost.
Gästarbetare jobbar. Det är ju därför de är här. Typ. Därför utforskar jag staden själv. Nekas ombordstigning på en buss. Jag är utlänning. Vit.
Stranden. En besvikelse. Ostädat. Att vattnet är fullt av maneter är kanske svårt att göra något åt. Men sanden kan i alla fall fixas till.
Kvällspromenad i Georgetown.
Upplyst minaret. De kinesiska lyktorna tas ner efter nyårsfirandet
Jag äter. Dricker färskpressad fruktjuice. All mat är god. Bästa kvalite!
Klockan 8 på kvällen tar jag bussen tillbaka till Kuala Lumpur. Den tar 4 timmar och sen checkar jag in på samma hotell som när jag kom. Inte för att hotellet är så bra men för att läget är perfekt. I stadsdelen Little India, nära centralstationen. Kollektivtransporten i KL funkar utmärkt. Även Uber är användbart.
Onsdag: Heldag i KL. Promenerar runt, fotograferar, äter gott. Mat, det är liksom Kuala Lumpur i ett nötskal.
Stadsbild från Kuala Lumpur. De verkar ha dåligt med busshållplatser för turistbussar. Ja ja, det är de ju inte ensamma om.
Torsdag: Kaffe och frukost. Sen dags att lämla Kuala Lumpur. Klockan 16 lokal tid landar jag i Phnom Penh, huvudstaden i Kambodja. Jag kryssar av ett nytt land på lista.
Tuk tuk till hostellet. Lite vila. Sushibuffe för hundralappen till middag. Då ingår även ostron, samt soppa som man själv kokar vid bordet och ingredienser tar man från små tallrikar som rullar förbi på ett band. 10 dollar per person. Här snackar vi valuta för pengarna!
Första laddning mat. Sen en till…och en till…och…
Fredag: Heldag i Phnom Penh. Det är tuk tuk som är grejen här i Kambodja. Den tar dig fram, överallt. Pris förhandlas i förväg. Inte alltid lätt när chaufförerna sällan kan någon engelska.
Jag besöker i alla fall Dödens fält där tusentals människor bokstavligen hackades till döds under Pol Pots regim på slutet av 1970-talet. Sen tortyrfängelset S-21. Och sådana är turistattraktionerna här. Förknippade med en mörk och när historia.
Sen ryska markaden. Det fanns tydligen en del ryssar här på 1980-talet, därav namnet. Ryssar finns har fortfarande men deras syfte är nu annorlunda. Någon större shopping blir det dock inte. Efteråt blir det kungliga palatsen som kanske egentligen inte imponerar så mycket men been there done that.
Kranier från min föräldrageneration. Förut har jag sett mumier från årtusanden tillbaka och ja, iofs även Lenins balsamerade lik. Han dog 1924. Dessa människor däremot fick en yxa, hammare eller järnpinne i skallen ett år eller två innan jag föddes.
Lördag: Buss från Phnom Penh till Siem Reap. Dryga fem timmar tar det, två stopp längs vägen. Förhandla tuk tuk till hotellet som verkligen är över förväntan med tanke på priset av 25 dollar natten.
Eftermiddag vid poolen och solnedgång vid Angkor Wat. Det är ju liksom på grund av templen, Angkor Wats alltså, man är här. Fast solnedgång… Det är ju molnigt…
Det var liksom meningen att solen skulle gå ner nu…
Söndag: Det är inte varje dag jag ställer klockan på 04:30 men idag gör jag det. Trösten är att jag inte är den enda som ska titta på soluppgången vid Ankor Wat. Tröts nummer är att jag faktiskt vaknar innan klockan. Min dygnsrytm har nog skadats av allt resande.
Jag tittar på soluppgången och utforskar sedan templen. Jag är tillbaka på hotellet innan solen går ner.
Solen gick i alla fall upp söndag morgon, och det fick jag uppleva. Fint? Ja. Magiskt? Absolut inte.
Kommentera