Jag hade inga särskilda planer. En natt i Bangkok, och inte ens det…. Det blev ett flygplatshotell. 200 kronor natten. Med transfer och simbässang. Vad ver kan man önska när man är i transit egentligen?

Jag visste att jag inte skulle hinna så mycket annars. Åka in till stan till något boende, springa runt på sevärdheter, käka något, sen försöka sova en timme eller två i innerstadslarmen, hitta taxi tillbaka till flygplatsen, förhandla taxi tillbaka till flygplatsen. Nej, ibland är det okej att göra det enkelt för sig. Bangkok kommer finnas kvar i många nätter.

Hotellrestaurangen har sin meny men jag kollar kartan. Inte bara ska jag väl ligga vid poolen eller vara digital nomad framför datorn. Det senaste funkar faktiskt förvånandsvärt bra här. Internett är snabbt. På kartan ser jag en marknad. Jag frågar i receptionen. Jodå, den lokala gatumarknaden här i Lat Krabang, förorten som ligger helt intill flygplatsen. Den har öppet till 9 om kvällen.

Innan det mörknar beger jag mig iväg…

Solen går ner. Ett fint rosa ljus lägger sig över marknaden i Lat Krabang. Här finns kläder, skor, elektronik, prylar till mobiltelefoner, och förstås mobiltelefoner. Jag pratar lite med en kvinna som säljer växter.

Här är mycket folk men inte många utlänningar. Bara några kilometer från flygplatsen. Jag förvånas. Visst, här finns inga palatser eller museer, ingen strand, men ändå. Transithotellen är ju några stycken. 

Jag känner mig tacksam för att ha hittat en riktig marknad. Där maten kostar det den ska, och inte minst smakar det den ska. 10 kronor per måltid ungefär. Om man inte väljer jätteräkor förstås…

Det är svårt att välja. Färska jordgubbar eller skalbaggar, sushi eller knaprig svål. Jag skippade jordgubbar och skalbaggar. Det blev sushi och en låda med räkor, ägg och ris i lite chilisås. Samt lite knaprig svål! Jag som inte hade särskilda planer…