De tadzjikiska bergstopparna är snötäckta. På den kazakiska stäppen blommar vallmon. I Uzbekistans basarer köper vi siden och vi beundrar de blåa kupoler som funnits här sedan Timur Lenks dagar. Om ett par månader börjar det. Då åker jag för fjärde gång som färdledare med Världens Resor till Centralasien.
Jag börjar redan nu se fram emot det. Att flyga in över Ashgabat mitt i natten med alla upplysta monument över en storslagen framtid som aldrig kom. Att åka buss runt en av världens största sjöar, Issyk Kul i Kirgizistan, och skåda efter Leninstatyer – monument över en tidsepok som nog aldrig blev så storslagen som folket hade hoppats på.

Vår buss har stannat i Jeti Oguz-dalen i Kirgizistan. Det är dags för picknick.
Alla länder är unika på sitt sätt. Från öken- och stäpplandskap till berg och frodiga dalar. Från nomadkultur till gamla stadssamhällen. Sen är det förstås maten – kirgiziska pastarätter som lagman (nudlar på olika vis) och manty (dumplings) till risrätten plov (pilaf) som serveras i hela regionen. Storstadsliv i Almaty och småbyar i Turkmenistan. Kan en resa egentligen bli mer varierad?
Ännu finns det platser kvar. Är du sugen? Kontakta Världens Resor och följ med mig till Centralasien.

Bukhara by night. En av städerna längs Sidenvägen i Uzbekistan
Vill du se fler bilder från Centralasien? Har du frågor? Skriv gärna i kommentarsfältet och kolla gärna in mina andra inlägg från Centralasien, till exempel bilder från Uzbekistan 2016, eller Centralasienbilderna 2017.
Hoppas du har bättre tur med inresevisumet till Turkmenistan denna gång! Lycka till! 😉
Tack för det. Ja i år började vi extra tidigt med mitt turkmeniska visum. Vi får se vad som händer. 🙂