Med bara handbagage reser jag just nu två veckor runt i Brasilien. Den stora resväskan som annars fylls med kläder, skor, sprit och böcker står tryggt i den lägenhet i Sao Paulo som är mitt hem nu i januari.

På ett sätt är det nu en maratonresa jag gör. Det är många orter som ska besökas på kort tid. Om det var ett särskild smart val eller inte är en fråga i sig, men nu handlar inte min söndagskrönika om detta val. Snarare om shopping.

Jag behöver egentligen inte shoppa så mycket. En vecka på Santorini med bara handbagage gick helt utmärkt. Det brukar också weekendresor i Europa göra. Jag tvättar kläder ofta och tänker att min lägenhet hemma i Sverige är tillräckligt packad med saker. Minimalist är inget ord som beskriver mig. Samtidigt känner jag inte nödvändigheten av 40 par skor.

Nu har jag kommit halvvägs på min brasilianska rundresa. Från Sao Paulo till Brasilia, landets modernistiska huvudstad. Souvenir- och shoppingutbudet var relativt begränsat, om det inte vore för den där marknaden utanför den kända kyrkan där en man sålde fejkade blommor men även frön från stora tropiska träd. Som den växtnörd jag är kunde jag inte låta bli. Frön tar ju ändå inte så mycket plats. Om de inte vore från just stora tropiska träd. Jag köper dock inga kokosnötter.

Vidare gick resan med flyg till Belo Horizonte, Inhotim och Ouro Preto. Den första är en av Brasiliens största städer, den andra är en konstutställning mitt i skogen och den tredje en gammal kolonialstad som engång var större än Rio och New York tillsammans.

Inhotim gav inga större shoppingmöjligheter. En dyr designaffär med prylar som påminner om motsvarande affärer hemma. Ouro Preto som den gamla gruvstad den där, bjöd däremot på möjligheter. Inte kylskåpsmagneter direkt, utan stenar och mineraler. Som den växtnörd jag fortfarande är, tycker jag stenar är vackra att lägga i blomkrukorna. Tyngden håller även växterna på plast när de blivit för tunga, för stora och vill tappa balans. Så vad köper jag i Ouro Preto? Jo, jag köper sten. Perfekt för handbagaget. Eller inte…

Grön och rosa turmalin från marknaden i Ouro Preto

Belo Horizonte. En storstad som jag egentligen inte hade några meningar om. Inga förväntningar, utan helt enkelt bara åka dit och kolla runt lite. Guideboken berättar om Mercado Central, centralmarknaden, och när en guidebok berättar om en marknad blir jag genast lite skeptisk. Men ändå, det står även att de säljer papegojor och papegojor är ju knappast souvenirer som turisten köper med sig hem. Första stopp fredag morgon blir därför just Mercado Central, och utifrån ser den vitröda byggnaden rätt så intetsägande ut. Sen går jag in…

Som jag har skrivit redan är ju jag en sådan som köper frön och sten. Mercado Central kom att bjuda på båda. Förutom ett tjugotal olika chilisorter i lösvikt, och gissa vem som då måste ha en av varje för att ta vara på fröna och plantera när jag kommer hem!

Några kvinnor i en blomaffär ger mig tips om hur jag blir av med ullöss på mina kaktusar och självklart köper jag några fröpåsar från dem. De försäljare som säljer saker att äta bjuder självklart på smakprov. Jag smakar och det blir lite ost i bagaget. Sen finns det de som tillverkar möbler av rotting och stråhattar. En liten stråhatt är väl aldrig fel och fördelen med den är att den inte tar plats i bagaget eftersom man har den på huvudet. Nu ser jag dessutom ut som en riktig turist.

Tyvärr blev det inga orkideer den här gången. Men lite tips och råd om ullöss kunde man ändå få

Det blir lite annat smått och gott också. Jag som annars är rätt så restriktiv med att shoppa. Nu har jag bara handbagage och får klara mig med det en vecka till. Resan är ju trots allt inte slut. Fortfarande står både nationalparker och strandstaden Recife på programmet. Hoppas det inte finns något att köpa där. Eller jo, lite sten är ju aldrig fel. Jag får trösta mig med att det åtminstone inte blev någon papegoja i handbagaget!

Lite olika chilifrukter för en dryg tia

Lokal ost och en stråhatt, tack!