Konst och kolonialism

En spännande vecka. Sao Paulo. Brasilia. Tre dagar i Minas Gerais, delstaten i Brasilien som är en av landets rikaste områden. Där gruvorna ligger. Där slavarna grävde guld innan det inte fanns något kvar av deras slitna kroppar vid 40 års ålder. Det var då. Nu är en annan fråga Så här såg min vecka ut:

Måndag: Hemmadag i Sao Paulo. Skriva, översätta, svara mail. En sväng på bio. The Greatest Showman. Trevligt. Imorgon börjar dock resan på riktigt. Nästan två veckor runt i detta stora land. Bara med handbagage. Dags att börja packa.

Tisdag: Upp tidigt. Klockan 06 går flyget till Brasilia. Vi är trötta. Brasilien ska vara fin från ovan. Jag glömmer dock att titta ut. Staden som blev format som ett flygplan när den konstruerades på slutet av 1950-talet ligger där nere och är dagens destination.

Hämtar hyrbil. Omvisning på utrikesdepartementet, en arkitektonisk pärla. Typ. Modernism från 60 år tillbaka. Arkitekten Oscar Niemayers projekt. Världskänd blev han.

Vi ser hans olika byggnader. Äter lunch på libanesisk restaurang. Kvällen på hotellet. En timme vid poolen.

brasilia best of-18
Försäljning av glass och läsk vid Oscar Niemeyers katedral i Brasilia.

Onsdag: Lämnar Brasilia. Landar på flygplatsen nära Belo Horizonte. Hämtar ny hyrbil och åker till Inhotim – kanske värdens största galleri-park med modern konst. Onsdagar är dessutom gratis men de små golfbilarna som tar oss runt kostar. Det gör även all you can eat-buffen, fast god är den. Förutom billigvarianten av en ceviche. Det ska vara riktig mat tycker jag.

Minas Gerais Best Photos-2
Ett av de många konstgallerier i Inhotim. Modernism möter naturen.

Fortsätter till Ouro Preto, typexemplet på gammal kolonialstad. Den ligger dock vackrare till än många andra sådana städer. Kullar, smala vägar, gatsten. Vi ankommer fem minuter efter solnedgång.

Torsdag: Checkout från vårt kolonialhotell med utsikt över kyrkan. Kyrkorna. Här finns hur många som helst och snart ska vi se dem.

Därför tar vi en organiserad utflykt. Då hinner vi mer och Adsson slipper köra. Inne i kyrkorna råder fotoförbud. Inbrotts- och stöldrisk är ursäkten fast det tror jag inte på. Det är nog snarare på grund av alla idioter som genom åren glömmer att stänga av blixten.

Kyrkorna är vackrare inuti än utanpå, även om utanpå heller inte är fy skam… Det blir konsthistoria från guiden som har en översättare med sig. Enbart för mig.

På eftermiddagen kör vi tillbaka till Belo Horizonte och äter gott grillat kött på kvällen och dricker lokal öl.

Minas Gerais Best Photos-9
Utsikt från hotellrummet i den gamla kolonialstaden, eller snarare gruvstaden Ouro Preto som på sin tid hade fler invånare än Rio de Janeiro och New York tillsammans!

Fredag: Frukost, utcheckning och stadspromenad. Jag gillar marknader och min guidebok rekommenderar just centralmarknaden här i stan. Jag blir inte besviken. Levande kalkoner, orkideer och lokalproducerat ost.

Jag köper lite ost, samt ett insektsmedel mot ullöss. De brasilianska är nog mer effektiva än de svenska. Det blir även några frön och färsk chili. En stråhatt dessutom, till Adssons stora protester. Nu får jag bära hatt resten av resan.

Går sen på museum, äter glass, lämnar bilen och tar planet till Salvador. Från Brasiliens inland till kusten. Nu börjar en ny del av vår resa.

Taggad med: