Avresa

06:45. Jag trodde jag hade stängt alarmen. – Good day, how are you, sir? – Nja, trött eller något, fast rösten pratar på. – Vet du vad klockan är?

Tydligen inte. Lufthansas kundtjäst befinner sig på Filippinerna. Där borde det vara lunchdags nu.

Nu är det inte Lufthansa jag åker med idag utan ett annat bolag. Men Lufthansa och jag har en liten oöverensstämmelse efter ett skadat bagage. Men men…

Samtalet avslutas utan något vettigt sagt från någon av parterna. Jag dricker mitt kaffe, kollar att inget har hänt i världen. En bussolycka i Pakistan. Förvånad att det nämns. 

Kanske ingen huvudnyhet direkt men man märker ju saker som ligger lite närmare en själv. När jag går ut i Stockholms första snö för året är det nämligen dit jag ska. Pakistan.

Jag har väntat på den här dagen. Kanske längtat. Det kommer bli trevligt. Jag är inte de stora adjektivernas person. Sällan magiskt eller fantastiskt. Men det kommer bli bra. Tror jag. Jag sov gott i natt. Det gör jag sällan innan resor. Synd, för det blir ju några resor under året. Men nu… Ingen resfeber utan bara lugn.

Sitter på tunnelbanan. Kommer byta till pendeltåg snart. Jag brukar det om jag har gott om tid. Buss sista biten till terminal 5. I natt någon gång är jag framme i Lahore. Somnar när solen går upp. Sen börjar ett två veckors äventyr. Good day, how are you sir?

Taggad med: