Vi avslutar resan med två nätter i Esfahan. Det bästa till slut kanske? Esfahan, den vackraste av alla persiska städer, kan det vara så? 

Dagen, som nu när jag publicerar var en vecka sedan, internet är ibland sådär i Iran, började i kvarteret Jolfa. Det armeniska kvarteret. Här är det långt mellan moskeer och mullor, men desto närmare mellan kyrkorna. Vank-katedralen står på programmet, men kyrkorna är flera och vi ger ledig tid. Några dricker kaffe eftersom kafeerna är ännu fler än kyrkorna, men själv utforskar jag Betlehemskyrkan. Alla turister besöker den stora katedralen med museum, souveniraffär och nästan 50 kronor i inträde vilket i och för sig är det normala för sevärdheterna här i Iran. 

I Betlehemskyrkan är jag ensam bland väggarnas bibelberättelser och helvetesskildringar. Musik kommer från en högtalare, biljettförsäljaren tar en fjärdedel jämfört med Vank.

Dagen fortsätter med kungliga palats, spegelmosaik, pelare och erotisk väggkonst iblandat både vin och historiska slag mellan perser på häst och indier på elefant.

Det är resans näst sista dag men resan idag har vi avskedslunch. Vår lokala guide genom hela resan måste lämna oss, imorgon får vi vikarie. Vi äter på en av stadens mest populära restauranger. Efter avslutad måltid ser vi kön utanför av alla de som hoppas på bord. Fredag förmiddag, helgdag och många hungriga människor.

Nu har vi ledig tid. Vi gör en gemensam promenad för att bekanta oss med vägen från basaren till hotellet. Sen får alla göra det de vill till efter lunch nästa dag. Jag gjorde samma resa förra året. Då efterfrågades mer ledig tid, tid till bara att vara, strosa runt, göra som en vill. Det har vi därför mer av i år. Det uppskattas av många, fast kanske inte alla.

Nästa dag. Klockan två ska vi träffa vår vikarie. Hon är sen på grund av den bilolycka men meddelar oss som väntar. Och så sen blev hon i alla fall inte.

De som klagar är ofta de som hörs: “Dagen blir för uppstyckad. Den nya guiden är inte lika bra som den gamla.” Men det är klart, den gamla guiden hade vi i två veckor. Man vänjer sig till röst och sätt att förklara på. Den nya ska vi ha i tre timmar. Två guider är dessutom två personer. Olika sådana, med sina personligheter och som gör saker på sitt sätt. Precis som jag gör saker på mitt. Själv är jag nöjd med den nya guiden som tar oss till det kungliga palatset Ali Qapu och den lika så kungliga mosken bredvid.

Sen går vi i basaren tillsammans. Mansureh som vår guide heter tar oss till de lite speciella affärerna. De som kanske inte är billiga men som gör något speciellt och där man vet man får äkta vara.  En introduktion i miniatyrmålning på kamelben. Tygtryck. En introduktion till mattkonsten. Tiden går snabbt när kvalitet ska förklaras. Jag ramlar i en trappa och stukar ett finger. Dock inget brutet.

Gemensam middag på hotellet där vårt bagage förvaras. Avfärd till flygplatsen. Kvinnor och män i olika köer till säkerhetskontrollen. Vi säger hejdå och på återseende. Det har varit en trevlig resa. Det tycker nog alla trots allt. Själv är jag mycket nöjd. Ska snart maila ut vår e-postlista. Alla som vill kan då hålla kontakt. Byta bilder. Nu är alla incheckade. Jag åker tillbaka till stan. Jag stannar fem dagar till. Ledig tid. Utforska mer. Är det Esfahan som är vackrast i landet?