Getter som korsar en glaciär. Familjer som gräver guld i Hunzadalens floder. Profeten Muhammads födelsedagsfirande. Pakistan bjuder på så mycket, och jag älskar att vara reseledare här.

På bilden har jag och en av mina en av mina resenärer varit ute på stan i Rawalpindi. Det är grannstaden till Islamabad och ikväll firas profetens födelsedag. Mawlid kallad det, fast man skulle nästan kunna tro att det oss de firade. Så många människor omkring oss. Så mycket dans, glädje, musik. Uppbyggda scener längs hela gatan där det spelades och dansades. Upp på scenen med oss också. Vi var ju trots allt utlänningar. Pokal fick vi också. För att vi var utlänningar.

Landskapen kan man heller inte klaga på. Efter ett besök i den gruva som producerar det kända Himalayasaltet fick vi dessa vyer.

Resan började annars för en vecka sedan. Från Lahore till Islamabad och nu är vi i bergen i norr. 2500 meter över havet bor vi. Med utsikt över toppar på över 7000 meter. Karakorum heter bergskedjan just här. Men kommer se även Himalaya och Hindu Kush.

Kvinnan sålde äpplen. Därför håller hon en 100-rupeesedel i handen. Människor är gästvänliga, trevliga, och turismen gör att pengar kommer in. Turism och jordbruk är sätten att livnära sig på. Det odlas aprikoser, persikor, körsbär, äpplen och olika grönsaker. Men även annat.

Jag kan säga att det luktar rejält när marijuanan står och torkar. I Nagardalen fanns det över allt och doften låg tung över dalen som annars befolkas av shiiter och där folk är mer återhållsamma än i andra delar av de norra områdena. Vi var där igår.

Idag fortsätter färden norrut. Vägarna är av bra standard men vi gör många stopp. 50 kilometer tar därför en heldag. Avfärd om 40 minuter. Dags att fixa packningen.