Munskydd – vår nya 100ml?

Jag har liksom haft principen. Att jag inte vill ha någon mask i mitt ansikte. Eftersom masken, eller munskyddet är lite som ett kors runt halsen eller vitlök i fickan. Ett symbol. Som vi så gärna vill tro funkar. (Vilket det också gör om vi själva är sjuka, vill minska risken för att smitta andra men ändå absolut, av någon outgrundlig anledning inte fattar att man ska stanna hemma).

Frågan blir, vad gör jag när min princip motarbetar mig? När krav på munskydd faktiskt är en realitet i olika sammanhang. När det går från att vara tro, eller från att vara rekommendation till att bli ett måste, ett krav.

Människan är anpassningsbar. Det vet vi. Vi glömmer också rätt så snabbt. Som till exempel att det en gång i tiden var hur normalt som helst att ta med sig vatten genom säkerhetskontrollen på en flygplats. Eller det vill säga, vi minns, men vi accepterar det nya. Det nya blir normalen och om jag hade haft principen att avvakta med att flyga tills jag får med min vattenflaska, ja, då hade jag fått vänta.

Därför funderar jag. Hur blir det om 5 år? Om 10 år? Kommer vi alla bära munskydd på flygplanen då? Jag tror det. Jag hoppas förstås något annat. Men jag ser inte framför mig det flygbolag som tar risken att plötsligt säga nu är det fritt fram. Att släppa restriktioner är mycket svårare än att införa dem. I alla fall när det gäller flyg och vad man tänker är säkerhet.

Jag inser att jag får tänka om. För hur mycket väger en princip egentligen? Om konsekvensen blir så stor. Det är dags nu. Att ta på sig mask för första gång. Dags att använda munskyddet. Att slänga principen.

Taggad med: