Shopping i Burma, Malaysia, Bangladesh och Vietnam

I exakt 10 veckor var jag i Asien. När jag lämnade Arlanda den 2 januari år vägde ryggsäcken 10 kilo. När jag den 11 mars kom hem vägde den 23. Och ja, den här gången blev det ryggsäck. Destinationerna med potensielt dåliga trottoarer skulle bli för många för att våga använda min resväska på hjul.

6 veckor på jobb som reseledare i Malaysia. 4 veckors eget resande i Burma/Myanmar, Bangladesh och Vietnam. Samt en heldag i Beijing, fast där shoppade jag inget alls. Så blev resan. Och ja, jag kom faktiskt hem till Sverige några dagar tidigare än planerat. Inställd plan på grund av koronan. Men nog om det. Nu är det shoppingen som gäller. Något som måste sägas är ändå att även om min ryggsäck gick upp i vikt från 10 till 23 kilo på denna resa, så fick jag begränsa mig. Min ryggsäck tar bara 75 liter, och jag ska faktisk även kunna bära den. Och med många destinationer på samma resa, ja då gäller att inte köpa på sig för mycket.

Shopping_Burma_Malaysia_Bangladesh_Vietnam-9433

En burk talkpulver är kanske inte den vanligaste souvenir. Men den gamla burmesiska huvudstaden Yangon är varm och het. Det blir svettigt och fuktigt. Och när skavsåren mellan låren börjar meddela att – här kommer vi, ja, då är inget mer praktiskt och skönt än detta.

I en liten by uppe vid inlesjön i Burma köpte jag även et par paket hemmagjorda sigaretter (trots att jag inte röker). Det gäller ju ibland att stödja det lokala näringslivet genom att köpa vad som produceras på plats. I landet blev det även lite smågrejer som en nyckelring som till jul ska göras om till julgransdekoration, ett handgjort askfat (kompliment till cigaretterna) i keramik, en hatt som människorna där använder men som påminner ganska mycket om en brittisk kolonialhatt från 1800-talets Afrika. Slutligen blev det en flaska lokal rom på taxfreen på flygplatsen i Yangon när jag satte kursen mot jobbet i Malaysia. Den kostade 4 dollar!

Shopping_Burma_Malaysia_Bangladesh_Vietnam-9443

I Malaysia spenderade jag alltså 6 hela veckor fördelat på 2 rundresor. En träningströja, några pennfodral i pärlbroderi, en ”ryggkliare”, en regnponcho för mycket. De grejer som även finns på första bilden, nämligen lokalt te, en flaska risvin från Borneo som jag enbart köpte på grund av flygplanet på etiketten. Två blå koppar från en loppis i Kuala Lumpur, en pose lokalproducerat vitpeppar och brunt salt som en saltvattenskälle inne i Borneos skogar. Och dessutom en jättesnygg t-shirt som jag fick i present av mina resenärer.

Detta och lite till fick följa med från Malaysia. För det är ju lite trevligt, tycker jag, att köpa med sig just det som är lokalproducerat, och som man samtidigt kanske kommer äta upp. Peppar i alla varianter är ju något jag använder rätt mycket av.

Shopping_Burma_Malaysia_Bangladesh_Vietnam-9474

8 dagar i Bangladesh är förstås alldeles för lite. Landet är ju heller inget turistland direkt. Men, landet producerar kläder och textiler. Som till exempel den rödgröna schalen  i bild som kostade 50 kronor i en liten landsby. En ampel för växter som nu hänger i mitt kök fick även följa med. Samt dessa små smycken av träpärlor. Snäcksmycket och det blåa glaset i bild fick följa med från Burma.

Shopping_Burma_Malaysia_Bangladesh_Vietnam-9442

Denna långärmade skjorta från en av Dhakas stora kvällsmarknader var även en av de grejer som fick följa med från Bangladesh. Hade gärna spenderat mer tid på marknaderna där, men men. Det får bli en annan gång. Vem vet, kanske jag kommer leda någon resa tid i framtiden.

Shopping_Burma_Malaysia_Bangladesh_Vietnam-9451

Så var det förstås Vietnam. Sista stopp på resan, som även blev ett lite kortare stopp än det som var planerat. Vietnam producerar förstås också mycket kläder. Och medan Ho Chi Minh-stadens stora marknader är de som lockar flest turister med billiga så kallade Adidas- och Nikeskor av varierande kvalitet, så var det igen de små affärerna som lockade mig. Affärer som specialiserar sig inom antigen, låt oss säga, underkläder, eller produkter av krokodilskinn.

Köper man något som man för övrigt är tveksam till om man kan ta det genom tunnel kan det vara bra att kontrollera Jordbruksverkets hemsida. Så ja, när krokodilkött finns på restaurangernas menyer, då kan jag även tänka mig en plånbok eller korthållare i krokodilskinn. I Vietnam köpte jag annars cashewnötter, ett kilo svartpeppar, dryckesunderlägg med kommunistiska propagandamotiv, byxor och skjortor, en Kånken Fjällräven-väska.. Och hur är det egentligen med Fjällräven i Vietnam? Ja de produceras ju där, och här är en liten video med tips med vad man ska tänka på för att få äkta vara.

Det här var alltså något av det jag lyckades få med mig från mina 10 veckor i Asien. I Burma fanns mycket hantverk för en billig peng. Lokalproducerade textiler var dock dyra, och på de stora marknaderna som säljer ädel- och halvädelstenar måste man veta vad man köper.

På Borneo i Malaysia fanns mycket träsniderier som jag inte köpte, men även peppar och andra kryddprodukter. Pärlbroderier fanns det gott om i turistaffärerna, och på malaysiska fastlandet produceras te.

I Bangladesh är det den lokala klädproduktionen som är grejen. På marknaderna i de små byarna fanns inte så mycket att ta med sig hem. Det mesta var plastprodukter importerade från Kina. Torkade fiskprodukter fanns det gott om, särskilt vid kusten.

Och slutligen Vietnam som ju verkligen är ett shoppingeldorado och som producerar nästan allt man som turist och besökare kan vilja ha. Jag åker gärna tillbaka till Vietnam för att fixa upp min garderob. Det gäller dock att kolla kvaliteten på både kläder och skor. Det finns det som är riktigt bra, men det finns även det som är riktigt dåligt.

10 veckor var jag alltså i Asien. Vietnam på slutet. Och det var kanske lika bra. Annars hade nog ryggsäcken lätt blivit 23 kilo på en gång!

 

Taggad med: