– You don’t look like man, you look like woman, säger han med arg röst innan han fortsätter. – You not welcome here, you leave now. Sen tystnad.
Först några timmar senare insåg jag det jag tror är sanningen. Jag hade nämligen fått honom att tappa ansikte. Mitt klagomål när hotellets utlovade rum på 25 kvadratmeter inte alls var 25, utan snarare 15 hade inte gått hem.
Chefen på hotellet The White House insisterade på att det mitt De Luxe-rum med stadsutsikt var 25 kvadrat, och när jag tog fram min nyckelring som är ett ihoprullad måttband, då gick jag över den osynliga streck som jag inte borde ha passerat. Resultatet var att han kallade mig det värsta han kunde tänka sig kalla en man. Nämligen en kvinna.
Det var först några timmar efteråt att jag tänkte tanken. Det här med kulturkrock, vad som är stolthet för en annan människa. Det är i alla fall så jag tror det måste ha varit. Från hans sida. Fast jag vet förstås inte. Jag tycker nog ändå att i ärlighetens namn, ska man lura mig så får man väl göra det ordentligt, så att jag inte märker det. 25 kvadrat är ju nästan dubbelt så mycket som 15.
Allt detta hände alltså ett par timmar efter ankomst Ho Chi Minh-staden. På förmiddagen hade min grupp och jag lämnat vår resort på Borneo. Flugit från Kuching till Kuala Lumpur där våra vägar skiljdes. De hem till Sverige, och jag till Ho Chi Minh.
Gränskontrollen gick bra. Inget korona-hysteri, ja inte ens någon som mätte min kroppstemperatur i pannan. Växla 100 dollar på flygplatsen där den smått sämre kursen multiplicerades med 0,99. På frågan varför kom det en-ordiga svaret – commission.
Att hitta flygplatstaxi i främmande länder, det här är min första vistelse i Vietnam, är ju alltid en utmaning. Jag ger mig själv betyget Godkänt eftersom jag betalade 200.000 dong istället för 150.000 dong, vilket jag förstått är det vanliga men som ändå är gott under svenska hundralappen.
Taxin hittade inte riktigt till hotellet så jag fick gå lite, vilket var tur i otur. När jag 15 minuter efter incheckning blev utslängt visste jag i alla fall vart jag skulle gå och nu har jag spenderat två nätter på ett enkelt men rent hotell, utan fönster, men med en ovanligt behaglig dusch. Fortsättning följer…
Kul att följa dina dagar i Vietnam – bra inspiration för mig. Tänk vilket värld vi lever i, att den värsta förolämpningen en kan få är att bli omnämnd som ett annat kön 🙂
Hehe, ja om det var den värsta förolämpningen vet jag inte. Men det var uppenbart i alla fall att det var en förolämpning. Ja ja, glad 8 mars till dig i alla fall. Dagens behövs!
Helt sjukt! Deras förlust. Inte din. Men det vet du redan. 🙂
Jo vi får väl se. Jag har ännu inte hört något från booking . com Det blir spännande vad de kommer svara
Hahaha förlåt för jag vet att det inte är någonting att skratta åt och samtidigt så har du skrivit det så himla bra så man förstår att du är ok!
Ser fram emot att läsa fortsättningen!
Tack för det. Jodå, det går bra här i Vietnam, absolut. Tack för att du gillar hur jag skriver 🙂