Kontrasternas månad kan jag kanske kalla den? Skottårsfebruari med sina 29 dagar har gett mig ett par problem och tankeställare. Men den har även bjudit på överraskningar som jag knappast hade trott skulle komma.

Höjdpunkterna först kanske? Min resa till Bangladesh var förstås den självklara höjdpunkten. Ett land jag aldrig besökt förut, ett som jag heller inte direkt planerat besöka. Men så blev det som det blev. Med en vecka ledigt här i Asien och uppdragsgivare som gärna ger mig pengar till en flygbiljett inom kontinenten istället för en resa hem.

En tidig morgon på ett te-plantage i Srimangal. Ungefär så harmoniskt som bilden antyder. När solen vaknar. När luften är frisk och daggen fortfarande ligger kvar på buskarnas blad. Finley heter plantaget. Kanske det vackraste te-plantage jag besökt.

En annan höjdare från Bangladesh var mitt besök i de östra bergsområden. Chittagong hill tracts, där olika folkslag bor i sina olika byar, där antal utlänningar är mycket litet och där denna man blev jätteglad när jag frågade om jag fick ta hans bild.

Alla trevliga människor, den goda maten, ja, Bangladesh i sig var månadens stora höjdpunkt. Kanske förutom St Martins Island, deras tropiska strandparadis. Måhända ett paradis en gång i tiden men inte nu. Nu känns denna korall-ö som en kyrkogård för plastflaskor och skräp. Maten var det däremot inget fel på!

Annars har februari gått åt här i Malaysia. Som reseledare har jag denna månaden gjort årets andra rundresa i landet. Och en höjdare från denna rundresa måste ändå vara mötet med orangutangen Jubilee som är en semi-vild/semi-tam människoapa i Semenggoh Wildlife Centre.

Orangutangerna kommer fram när det är matdags. Det vill säga när det inte finns tillräckligt med mat i skogen. Det gör det nu, så chansen att se orangutanger här i februari är minimal. Vi hade med andra ord riktigt tur.

En kulinarisk höjdare måste vara fiskrestaurangen i Kampung Buntal med dess underbara kräftor i svartpepparsås.

Ett bottennapp i Malaysia denna tiden på året är nog ändå det eviga regn här på Borneo.

Ett bottennapp som inte har med själva resandet att göra är förstås det som är på allas läppar nu för tiden, nämligen korona.

Air China ställde i februari in mitt plan hem till Sverige. Det har skapat en del extraarbete för mig, hur mycket pengar jag eventuellt förlorar vet jag ännu inte. Vi får se hur det går med försäkringar och så.

Nu är det mars. Vad denna månad kommer ge har jag en viss aning om. Om viruset kommer fortsätta ställa till det, ja den frågan är fortfarande öppen. Och imorgon ska jag lämna Malaysia!