Vägen upp till Cameron

Inte är det väl så tidigt att börja dagen klockan 06:00? Igår kväll var jag nämligen för trött för att packa. Eller snarare, jag gick hellre och åt en pizza och tog en öl. Fast bör jag inte äta malaysisk mat i Malaysia? Å ena sidan visst. Å andra sidan, malaysisk mat får jag tillräckligt av här ändå. Pizza är det värre med.

Just nu sitter jag oavsett på min balkong i Cameron Highlands. Klockan är fem på eftermiddagen och vi har varit på väg sedan åtta i morse. 22 mil, lite drygt. Pratat om Thaipusam som är en stor hinduistisk festival och ute vid Batu Caves som ju har ett hinduistiskt tempel var det mycket folk. Trots att högtiden inträffade för en vecka sedan.

Vi åker vidare med vår buss. Förbi plantager med palmer. Malaysia är ju världens största producent av palmolja. Förbi byar som tillhör ursprungsbefolkningen Orang Asli. Fattiga byar på landet med el från solceller och plast som mest framträdande moderniteter. Och en bil och en motorcykel.

Jag gillar det egentligen inte. Gå runt i en liten by medan folket håller sig inomhus. Titta på hur fattigt det ser ut för att sedan fortsätta med kamera runt halsen och i buss med aircondition. Flera av mina resenärer uttrycker också skepsis.

Vi stannar vid et vattenfall. Vi stannar i byn Tanah Rata där vi svänger förbi några affärer. Här ute på resorten finns inte så mycket annars. Förutom att om två timmar är det middag. Jag kanske hinner göra lite pappersarbete innan dess.

Taggad med: