Georgisk selfie i motljus

Nu börjar vi komma in i ett flöde. Resan går av sig själv. Ungefär. Det flyter i alla fall på. Medströms. Det går helt enkelt enligt planen.

Besök på Stalins museum har jag gjort många gånger, och det ändrar sig inte särskilt mycket med åren. Vissa exponater byts ut, till exempel presenter som den georgiska stålmannen (Stalin betyder ungefär så) fått av olika kommunistdelegationer från runtomkring i världen.

Sen åker vi till grottstaden Uplistsikhe. I bussen pratar vi om sociala förhållanden i landet, utbildning och vård. Vi äter lunch som alltid består av flera rätter, en hel liten buffe där man tar fisk eller kyckling eller kött, eller helt enkelt håller sig till bröd och sallad. Och soppa.

I Mtskheta har vi ledig tid. Den som vill besöker kyrkan. Katedralen är en av de viktigaste i landet. Stor, vacker, och utanför rengör de ljusstakar efter en högtid som precis varit.

Sista stopp denna dag är berget ovanför Mtskheta. Vid Jvari-kyrkan, eller korskyrkan som det betyder har vi utsikt över staden där nere. Flodarna Kura och Aragvi möts och rinner härifrån vidare mot Tbilisi. Jag tar en selfie. Det är förstås motljus och jag håller huvudet för högt. Jag blir aldrig klok på selfies…