Att det var en miljonstad visste jag inte. Perm, industristaden vid Uralbergen hit jag kom i går morse. Eller snarare mitt i natten. Nu är det söndag morgon och jag har äntligen sovit ut.

Det är jag och en grupp på 36 norrmän. Några av dem sitter kanske redan i frukostrestaurangen här på hotell Ural nu. Allt medan jag ligger kvar i sängen, njuter av värmen från min egen kropp under täcket. Ute är det nämligen kallt. Slutet av september är mer höst här än hemma. Igår var det snö i luften.

Resan var lång. Stockholm – Oslo – Moskva – Perm. 20 timmar från jag gick hemifrån i Stockholm tills jag kunde checka in i det gigantiska komplexet från sovjettidens dagar. Renoverat dock.

Igår var det stadsrundtur. Lite fritid för vila. Jag gick på den lokala marknaden. Kläder, bär och svamp. Sen mötte jag Alya och Sergej. Vi lärde känna varandra förra året, i Abkhasien, där vi semestrade på samma boende. Perm är deras hemstad. Inte visste jag då att jag nu skulle vara här.

Dags att avsluta. Frukosten väntar. Dagen börjar på riktigt. Checka ut och sen till fartyget. Flodkryssningen ska börja. Det är ju därför vi är här…