Bukarest hade självklart förtjänat mer tid. Men tiden är det den är. Varken mer eller mindre. Vi lämnar därför Rumäniens huvudstad efter ett besök i parlamentet. Världens näst största byggnad planerades av Ceausescu och var klar till 80% när han i december 1989 föll. Arkebuserades i folkets revolution. Slutet på det såkallade kommunistiska styret.

Rumäniens landsbygd består av slättlandskap och åkrar. Korn, vete och majs. Små hus med röda tak av tegel. Väggar målade i gult, mintgrönt och rosa. Trädgårdar bakom staketen. Där vindruvor odlas.

Vi lunchar vid en bensinmack. En kossa går förbi…

Målet för dagen är Sibui. En medelstor stad. Medeltids stad. Med flera torg. Gamla hus och kyrkor. Broar och trappet. Stan ligger i flera nivåer.

Stadspromenad. Ledig tid. Jag försöker få lokalguiden prata mindre om namn på guvernörer och präster. Men om jag frågar efter en vinaffär får jag veta om en vinproducent som existerade fram tills för 28 år sedan. Det här med nutid ska inte vara enkelt.

Middag på traditionell restaurang. Vinet är hemmagjort och fläskköttet saknar smak. Behöver salt och kryddor. Men mina resenärer är positiva. Inte över saknaden av kryddor. Men över Rumänien. Jag tror det blir trevliga dagar här…