Från khanens palats till Stalins mönsterstad

Sheki är kanske det närmaste man kommer en Sidenvägsstad i Azerbajdzjan. Här produceras i alla fall siden. Och här finns en karavansaray, och för den som inte känner till begreppet kan jag säga en tidigare tiders hotell. Här bodde karavanerna om nätten, när de färdades med varor, tankar och ideer, på vägarna mellan öst och väst.

I Sheki finns alltså en karavansaray, och här finns också ett kungligt palats. Fotoförbud, men efter lite om och men lyckades jag äntligen få tillstånd att fotografera där inne. Jag har försökt tidigare. Nu gick det bra. Eller ja, nästan bra. Det blev i alla fall några bilder av både väggmålningar och glasfönster med olika färger i geometriska mönster.

Från Sheki gick färden vidare till Ganja. Azerbajdzjans näst största stad är ingen turiststad. 320 000 människor fast flera inofficiellt bor i en bred dalgång. Min grupp och jag fick bo på hotell Ganja. En relik från Stalintiden, med utsikt över torget och stadshuset, byggd av tyska krigsfångar och färdigt 1949. Krigsfångar var billig arbetskraft och resultatet står sig än idag. Om man gillar monumentala bygg och pelare vill säga.

Det känns lite som tillbaka i Sovjetunionen. Tomma torg, den lilla människan. Mycket sten, inte ett pappersskräp i vinden, till skillnad från landsbygden här i landet där papper och plast flyter och flyger fritt.

I Ganja är det inte många som pratar engelska. Inte ryska heller för den saks skuld. Man blir lite uttittad som turist. Några barn säger hello. Andra tigger pengar. Jag vet ännu inte vad jag ska tycka om Ganja. Om en halvtimme börjar vår stadspromenad. Efter den vet jag kanske…

Taggad med: