En reseledares efterarbete

Kvitton

Från flygbussar och restauranger. Affärer där jag köpt choklad eller kaviar. Sådant som jag bjuder mina grupper på när jag är ute på resor. Senast Ryssland och Tadzjikistan. Är man reseledare finns det nämligen en hel del efterarbete…

Jag har i alla fall börjat göra det enklare för mig själv. Samla ihop alla små pappersbitar i kuvert. Med en anteckning på. Att dechiffrera ett tadzjikisk kvitto lång tid efteråt är inte det enklaste. Anteckningar gör det enklare. Bordet fylls av siffror… Även golvet

Dag för dag

Jag försöker också föra sådana anteckningar i mobilen. Det skumpar så mycket när man kör så mobil blir enklare än papper. Mer läsbart. När vi började dagen. Om där fanns några klagomål gällande inkvarteringen. Hur långt vi har att köra. Om resenär, lokalguide, chaufför eller någon annan gjort nåt tokigt. Om jag gjort något knäppt.

Sådana små skriftliga minnen ska hjälpa mig. Idag. Nu ska jag nämligen skriva rapport. Ett papper där ekonomin gås igenom. Att jag hållit mig till budget. Där jag går igenom reseprogrammet. Att vi hållit oss till programmet. Har jag förbättringsförslag? Vad kan jag göra bättre?

Förbättringar

Varje gång tänker jag på det. Mer system. Dagboksanteckningar på ett och samma ställe. Att varje kväll skriva en liten uppdatering. Då blir rapporterna i efterhand så mycket enklare. Eller de tar åtminstone kortare tid att skriva. Eller kanske min ambition är för hög? Hur lång måste egentligen en rapport vara? Från en resa på låt oss säga 14 dagar? Och vad ska den innehålla? Som ett minimum?

Första rapporten klar

Nu har jag lämnat in en rapport. Samt ekonomisk rapport. Från Pamirresan. Bara två rapporter kvar. Från Ryssland. Och jag måste göra det nu. På söndag åker jag igen. Till Kirgizistan. När jag kommer hem blir det ännu en rapport.

Taggad med: