Jag vaknar klockan fem. Morgonljuset kommer in genom den halsduk som täcker mina ögon när jag sover. Utan den skulle jag nog ha vaknat redan klockan fyra.

Min första tanke är “Satte jag inte klockan på halv sju?”. Och jo, det gjorde jag. Min andra tanke blir därför “Varför?” Halv sju är klockan när jag skriver det här, och då är det ju faktiskt dags att sitta på tunnelbanan om man tänker bege sig till Arlanda genom att åka snålvarianten. Alltså pendeln till Märsta och lokalbussen därifrån.

Mitt flyg går 10. Tur att det inte är SAS, eftersom de tydligen strejkar nu. Det kanske behövs att komma tidigt till Arlanda… Jag åker Lufthansa. Via Frankfurt till Milano. Italienska Handelskammaren betalar. Under helgen ska jag upptäcka staden och regionen Pavia. Äta delikatesser, och förhoppningsvis få några bra bilder som kan locka andra till denna italienska region som kanske inte alla här i Sverige känner till lika väl.

Därför har jag packat min lilla kamera, några olika objektiv, min surfplatta och lite annat smått. Reser med enbart handbabage. Lite ovan med korta resor som det här.

Ute skiner solen. Körsbärsträden börjar blomma. Bredvid mig på tunnelbanan pratar en kvinna spanska i telefon. Om jag förstått språket hade jag fått ta del i många angelägenheter. Bara ståplatser kvar efter Skärholmen. Vilken tur då att jag bor längst ut linjen. Fast Märsta vore ändå mer praktiskt. I alla fall när jag ska till Arlanda.