Tashkent Östra eller Vostochny som det ryska ordet heter är ganske öde nu på morgonen. Klockan 2 i natt sade jag hejdå till mina nya vänner, en grupp på 24 norrmän som jag rest runt med här i Uzbekistan i drygt en vecka. Just nu väntar jag på Katarina och Sofia, två vänner och resebloggare. Nu är det vi som ska ut på äventyr…

De senaste dagarna har varit sköna, smått stressiga, till hälften molniga och bjudit på de vanliga överraskningar som Uzbekistan brukar bjuda på. Det kan vara allt från restaurangkaos till hotell som drivs enligt brandsläckningsprincipen, det vill säga man försöker ursäkta och bortförklara när något går fel medan där inte finns en antydling till proaktivitet.

Vi har oavsett haft roliga dagar. Trots att det är tidigt i säsongen är de olika sevärdheterna fulla av folk. Mer ska det bli utöver våren.

På marknaden köpte jag två kaktusar. Jag får visserligen inte ta dem med hem, men jag får ta sticklingar hem. Det är just det som jag kommer göra.

En grupp fransmän ankommer flygplatsen. De ska inte med mitt plan. Undrar hur många vi kommer bli på planet mot Nukus. Mot Aralsjön. Det som finns kvar av den.

Jag tror jag varit 8 gånger i Uzbekistan. Men aldrig där. Jag skriver och studerar fransmännen medan jag väntar på mina bloggkollegor.