Tåg till Ropsten. Dörrarna stängs. Det är den första röst jag hör denna morgon. Inte ens musik i mina hörlurar de nästan 40 minuterna det gått sen alarmet på mobilen ringde och sade att det var dags att kliva upp.

Inte för att jag behövt något alarm direkt. Jag sov riktigt uselt i natt, om det nu kan kallas sova nör man ligger där och vrider på sig, halvt vid medvetande, halvt i någon drömsk fantasivärld som ändå inte riktigt vill ta av…

Det är så det brukar att vara om jag ska upp tidigt, om jag har ett flyg att hinna med. Med frukostmackan i bagaget sitter jag nu på tunnelbanan. Tillsammans med förortens byggnadsarbetare i neongula jackar på väg in till stan och dagens jobb och jag behöver inte ens säga vilka språk de pratar. Polska. Och lettiska.

Själv är jag på väg till Berlin. Arlanda först, sen Berlin. ITB, värdens största resemässa börjar imorgon, och när min Sri Lanka-resa ställdes in så tog jag tillfället i akt och ansöka om pressackreditering hit. Jag har varit här förut, minglat bland hotellkedjor, officiella turistbyråer och bloggare, men förra året missade jag. Med andra ord, i år är det dags igen.

ITB har dörrarna öppna. Så har även mina vänner jag ska hälsa på i Berlin. Alltid en ursäkt att hälsa på. Mässan börjar imorgon. Idag ska jag turista. Jag är snart på Centralen. Tåg till Ropsten. Dörrarna stängs.