Så var det gjort. För två eftermiddagar sedan sade jag på Kuala Lumpurs flygplats hejdå till mina resenärer. Tre veckor hade vi då spenderat tillsammans. En på rundresa i Malaysia, och två på ön Penang. Kvällen innan vi skiljdes åt fick jag en trevlig hälsning och en flaska vin av i avskedspresent.

Avresedagen var dock inte helt utan dramatik. När vi till exempel skulle lämna hotellet på Penang och åka mot flygplatsen kom vår buss i god tid. Det gjorde dock inte vår extra bagagetransport. Inte kunde vi vänta längre heller. Vi fick helt enkelt fylla även de främsta säteraderna med resväskor. Off we go…

Väl framme på flygplatsen var vårt plan mot Kuala Lumpur försenat. De tider som uppgavs antigen muntligt eller på tavla var i kronologisk radföljd 15:50, 17:45, 16:05, 18:45 och 18:15. Alltså kronologi i förhållande till när vi fick tiderna. Inte tiderna i sig. Vi avgick alltså slutligen 18:15.

På flygplatsen i Kuala Lumpur var det alltså dags att säga hej. Jag är dålig på det där med tal. Det blev kort. Men många kramar och handskakningar.

Gästerna åkte hem. Själv tog jag tåget in till Kuala Lumpur Sentral där jag skulle bo på hotell två nätter.

Den ena heldag jag hade i stan gick snabbt. Några affärer, mat, möta lite folk, läsa bok, packa om. Min resväska vägde 25 kilo på väg hit. När jag lämnar får den bara väga 20. Middag. Mac & Cheese Korean style. Sällan får man fler kalorier i en och samma måltid.

Tidigt i säng. Typ halv tio på kvällen. Sova några timmar. Svettas på hotellrummet. Upp 02:30. Hotellet, Westree heter det, valde jag för att det ligger 200 meters promenad från flygbussarna. Jag tar första buss kl 03:00 till flygplatsen. Nu börjar semestern.

Jag ska nämligen vara en vecka i Laos. Land nummer 107 för min del. Tror jag… Här bor numera mina vänner Tian och Jeff. Nästa inlägg kommer handla om det!