Det är dagarna innan jul. Jag är tillbaka i Sverige. Har rest från Stockholm till Västra Götaland eftersom det är här jag ska fira julen. Julmat och presenter tillsammans med min mor och min morbror. Norsk julmat med ribbe, pinnekött och lutfisk.
Fast julen är mer än presenter och mat, och nej, jag tänkte inte börja prata varken om religion, Kalle Anka eller det att vi ska vara lite extra snälla med varandra (som om vi inte ska vara extra snälla hela tiden). Jag tänkte prata om utflykter. Julen är en bra tid för utflykter.
Att upptäcka det lokala kan vara en ögonöppnare. Även för mig. Hade till exempel Habo eller Kungslena kyrka legat i Italien och inte där de ligger, då hade köerna varit långa, kamerorna många, och inträdesavgiften troligen hög. Nu ligger dock Habo i Habo (Skara stift, Jönköpings län) och Kungslena i Tidaholm. Man är nästan ensam bland konstskatter och historia.
Igår gjorde jag (tillsammans med mamma och morbror) därför en utflykt. Inte till någon kyrka, även om det kanske heller inte vore fel i denna julhögtid, utan till Larv. Där ligger Västra Götalands största loppis, eller AntikKompaniet som det nu heter. Jag gillar dock ordet loppis bättre. Det låter mera ”fyndigt” om jag får säga så. Antik låter bara dyrt, och ja, stället har kanske blivit något dyrare sedan jag köpte min Chesterfield här för ett par år sedan. Nu är jag här inte primärt för att shoppa, utan för att se.
Som ett gratis museum. Hundra samlares dödsbon. Och folk, de samlar ju på allt. Vi går runt. Förvånas, skrattar, intresseras. Minns.
Kommentera