Gruppen landar kl 09:35. Jag befinner mig på Dubrovniks flygplats, Kroatien. Det är dock inte Kroatien som är målet med resan. Jag ska vara trainee på en rundresa i Montenegro. Lära mig tillräckligt om rutten för att själv kunna vara färdledare här.

Ikväll kommer vi befinna oss i Montenegro, men innan dess har vi även spenderat några timmar i Bosnien Hercegovina.

Det tar bara en halvtimme innan vi är vid första gränspassering. Jag visste faktiskt inte att man från Bosnien kan se helt ner till kroatiska kusten. Eller att bergen man ser från kusten inte tillhör Kroatien.

Trebinje. En stad med både kyrka och moske. Vi gör en snabb promenad och får ledig tid till lunch. Själv är jag inte särskild hungrig. Det vill säga, jag får prioritera. Antigen sätta mig ner på en servering de minuter jag har i stan och äta bort tiden, eller så springer jag runt och försöker bekanta mig med hus, gator och folk. Jag köper en spenatfylld pirog hos en kvinna i ett bageri och frågar om jag får ta hennes porträtt. Visst!

Jag känner mig glad. Av den enkla anledning att jag nu är i en vanlig stad med vanliga människor som lever vanliga liv och där jag betalar ett vanligt pris för pirogen och två kylskåpsmagneter. Med andra ord, jag har lämnat Dubrovnik. Trebinje är kanske inte vacker som Dubrovnik. Den är bara äkta.

Sen går färden vidare. Vår buss och vi åker in i Montenegro. Sällan har jag sett gränsposteringar med så vacker utsikt. Synd bara att jag inte får fota. Vi har ankommit dagens tredje land.

Programmet blir lite körigt. Vi ska hinna en båtutflykt. Solen börjar redan gå ner bakom bergen när vi ankommer Piva-sjön.

Efter en småkylig båtutflykt fortsätter vi. Smala, svängiga vägar. Det blir mörkt på riktigt. Klockan 8 på kvällen är vi framme i Zabljak. Här ska vi vara två nätter. Nära naturen. Imorgon vet jag hur det ser ut på riktigt.