Vi tog snabbtåget. 230 km/t och resan från Bukhara tog under två timmar. Idag är det söndag och sista dag i denna Sidenvägsstad.

Ikväll tar vi tåget vidare. Dryga två timmar till huvudstaden Tashkent. I natt går flyget till Europa.

Som om inte Samarkand med alla moskeer och mausoleer var nog hann vi även en sväng till Shakhrisabz. Turkosa kupoler och blå mosaik även där. Arabisk kaligrafi. Kufisk skrift.

Shakhrisabz var födelsestad till Timur Lenk. Timur, som var kung här på slutet av 1300-talet, men som gjorde just Samarkand till sin huvudstad i ett imperium som var ett av världens största. Någonsin….

Vi reser i historien. Längs vägar där persikor och tobak växer bredvid. Till arkitektoniska underverk där lokala kvinnor ropar “madame, madame” och säljer hattar och väskor till enstaka euro.

Idag är sista dagen. För min norska grupp. För mig. Fast jag kommer antagligen tillbaka. Det finns många vägar till Samarkand.