När jag blir en turistattraktion


En uzbekisk kvinna kommer och sätter sig på en bänk mellan mig och en av mina resenärer. Framför oss står hennes vännina med mobilen i högsta hugg. Klick!

Kvinnan som satt hoppar upp, tar mobilen från väninnan som fotade. Nu är det hon som sätter sig mellan oss, efter några sekunder, klick, klick. Flera uzbekiska kvinnor kommer nu förbi. De är tydligen ett gäng.

Min resenär och jag tittar på varandra. I nuläget är det lämpligast att vi bara sitter kvar. Tittar och ler. Ger plats åt alla som vill sätta sig mellan oss, som vill placera sina barn emellan oss eller på sidan, för att sen klick, klick.

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0498

Det glimtar till i guldtänderna på kvinnan med den svartprickiga hucklet och ikat-mönstrade blus, denna design som är så typisk för regionen och kanske särskild Uzbekistan. Klick, klick.

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0506

Det är kanske inte det mest praktiskt stället vi sitter på. Det är många människor som går förbi och det börjar bli trångt. Några väntar tills bilden är tagen. Andra bara går rakt fram. Om mobilen då strular kan det ta lite tid att få den rätta bilden.

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0523

Vi befinner oss nämligen i Shah i Zinda, ett mausoleumskomplex för de kvinnor som stod i den stora härskaren Timur Lenks närhet. Nu pratar vi 1400-tal, och denna sevärdhet är en av de kanske populäraste i Uzbekistan. Den nuvarande presidenten har dessutom uppmanat uzbekerna att lära känna sitt land. Den inhemska turismen blommar.

Uzbeker från städer och landsbyar kommer till historiska städer som Samarkand och Bukhara. Här ser de utlänningar, en sällsynthet på de orter där de kommer ifrån. Vi gruppresenärer blir plötsligt något som uzbekerna gärna vill fotas tillsammans med. Jag blir en turistattraktion.

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0520

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0522

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0514

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0519

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0509

Uzbeks with mobiles Shah i Zinda-0499

Kategorier:Blogg/Dagbok, UzbekistanEtiketter:, ,

2 kommentarer

  1. Det här har jag på min lista också att skriva ett inlägg om, någon gång! 🙂
    Jag har blivit en turistattraktion i framför allt Kina och Burma. Men då har man snällt bett att få fotas med mig. I Burma var det framför allt när jag hade på mig det lokala klädesplagget Longji som man ville fota mig. Det väckte sådan glädje och stolthet att jag bar ”deras” plagg.
    Sedan har jag en tvärtom-upplevelse också. När ett gäng japanska turister jagade min dotter och hennes kusin för att få en bild. De blev ganska rädda och obehagligt berörda. Något att tänka på när man själv fotar barn ”i smyg” på resa…

    • Det bästa är kanske att vara så öppen som möjligt med sitt fotande. Här i Uzbekistan är människor inte blyga. De fotar och filmar en helt öppet och ibland också på rätt så nära håll. Några frågar, andra inte, andra bara fångar in en som om man var boskap på rymmen, här slipper du inte undan typ, du ska fotas med mig.

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: