Planerar du en resa till Kambodja. Undrar du över vad som finns att köpa? Vilka souvenirer kan jag ta med hem? Marknaderna i Phnom Penh och Siem Reap ger svaren. Här finns nämligen allt du inte behöver, och sen kanske något som kan vara kul att ta med som ett minne. Eller kanske något du rent av får användning för.

Ryska marknaden i Phnom Penh

Phnom Penh. Huvudstaden i Kambodja. Ett par kilometer söder om turiststråken ligger Ryska marknaden. Jag skriver ryska med stort R eftersom det är namnet. The Russian market. Det heter så eftersom det på 1980-talet kom många ryssar hit for att shoppa. Vad de gjorde här, och vad de handlade vågar jag inte spekulera i, det var ju trots allt fortfarande Sovjetunionens dagar och Kambodja hade precis blivit fri från Pol Pots dödliga regim.

Jag går runt på marknaden. Mat i alla varianter. Torkad fisk, färsk frukt, kött från gris och ko. Välorganiserat – allt har sin lilla avdelning. Barnkläder för sig och verktyg och reservdelar för sig. Små affärer och stånd vägg i vägg under tak som ibland släpper in lite solljus. Och bra är det eftersom elen går när jag befinner mig därinne.

Jag lär mig att Kambodja producerar peppar. Kampotpeppar heter det, eller peppar från Kampot. Kampot är nämligen en region i Kambodja, och på marknaden kostar peppar därifrån 10 dollar per kilo. Jag köper dock inget, och när jag lämnat marknaden ångrar jag mig. Men men, det kommer väl fler möjligheter, dock inte här i Phnom Penh. Det enda jag köper bland alla anteckningsböcker, målarpenslar och Buddha-huvuden, är några vykort. 10 vykort för 1 dollar, och det helt utan att förhandla om pris.

Något som förvånar mig på ryska marknaden är alla Kånken-ryggsäckar från Fjällräven. De kanske produceras här. 13 dollar för en liten och 18 dollar för en stor. Piratkopior? Eller är det här fabriken ligger och där den lokala marknaden får sälja lite andrasortering? Inte vet jag, men jag köper ingen. Dumt? Kanske, fast just nu behöver jag ingen ryggsäck.

Nattmarknaden i Siem Reap

Phnom Penh är Kambodjas huvudstad, men det är Siem Reap som drar de stora turistmassorna. Anledningen till det heter Angkor Wat. Där det finns mycket turister finns det även en kommers riktig mot turister, och kommer nattmarknaden i Siem Reap inn i bilden. Eller ska jag snarare säga nattmarknaderna? De är nämligen flera, på båda sidorna av den flod som rinner genom stan.

Nattmarknaden ligger i centrala delarna av stan, inte långt ifrån gamla marknaden, eller The Old Market. Medan nattmarknaden enbart har utlänningar som målgrupp är gamla marknaden en blandning av turister och lokalbor, och medan gamla marknaden håller öppet till ungefär klockan åtta på kvällen, så pågår handeln på nattmarknaden ännu några timmar.

Det kan bli lite tjatigt på nattmarknaden. T-shirt, Sir? Pashmina shawl, Sir? You want to buy t-shirt? Buy from me, Sir, please.

Här finns alltså t-shirts i olika varianter, eller nja, det är stort sett samma varianter som säljs i de olika små stånden. Kanske en typisk grej för en turistmarknad i ett land där arbetstillfällen kanske inte är jättemånga? Samma varor till samma priser hos en mängd försäljare.

Kylskåpsmagneter och kambodjanska halsdukar. Det rutade khmer-mönstret skulle nog passa för många skandinaver och en halsduk kostar 1 dollar. Fast då är den i syntetmaterial. Ska du ha bomull kostar den 3, fast då har jag inte prutat ännu. Ska jag börja prutningsspelet för en halsduk som jag egentligen inte behöver? Nej, jag struntar i det.

Ryggsäckar, fast inga från Fjällräven. Det var nog bara ett Phnom Penh-fenomen. Tavlor med Angkor Wat-motiv, målade för hand, fast massproduktion. Tvålar, rökelse, torkad frukt och peppar. Här kostar kampotpepparn 20 dollar kilot. 15 dollar är special price for you my friend. Tygbyxor med elefanttryck, vykort, silver. Mycket plast från Kina.

Övre Marknaden eller Phsar Leu Thom Thmei Market

Ungefär tre kilometer utanför stan, nordöster om centrum och söder om Angkor Wat, ligger Övre Marknaden, Upper Market eller Phsar Leu Thom Thmei på lokalt språk. Jag tar en tuk tuk dit för två dollar.

Marknaden påminner lite om Ryska marknaden i Phnom Penh. Här är det varor för den lokala marknaden som gäller. Inga plastliga prylar med texten Welcome to Cambodia och kläderna är sådana som folk faktiskt använder. Lite för glittriga för min smak.

Oavsett hittar jag rätt så snabbt peppar. 10 dollar pr kilo ska hon ha, försäljaren, och jag tar en halvkilo utan att ifrågasätta priset. Peppar är en perfekt souvenir. Jag använder kanske mycket av det när jag är hemma, och det är roligare att köpa utomlands jämfört med lokalaffären i förorten.

Jag besöker matavdelningen. Korvar, fisk, grishuvuden och halalslakt. Här finns det mesta. Kycklingar, samt något som jag tror är torkade grodor. Det är inte alltid lätt att veta. En kvinna sitter och skär fläskfilé i små tunna skivor, som om de ska torkas. Hmmm, kanske var det inte torkat fisk det jag nyligen såg, utan torkat fläsk? På den här marknaden är det inte många som pratar engelska. Ingen som säger ”Hello Sir, how can I help you”. Nästan lite synd, eftersom det ju är nu jag faktiskt skulle behöva lite hjälp.

Jag kollar på en skjorta. 15 dollar, säger kvinnan. Jag lämnar direkt. Jag hade kanske betalat 4. 28 dollar för ett par skor. Hotellägaren säger att kambodjaner betalar ungefär 10 dollar för ett par skor, och ska man som turist hjälpa till lite kan man betala 12. Tydligen har turistpriserna även kommit hit, åtminstone på vissa varor. En annan turist ser jag, en kvinna som fotograferar en man som slipar ädelstenar. Det finns nämligen en hel avdelning för guld och sådant som glittrar. Där kan man också växla pengar, till en bättre kurs än på nattmarknaden dessutom.

När jag har köpt min peppar, är det egentligen bara en sak till jag vill ta med hem. Kaffe. Jag börjar leta, och snart hittar jag. 8500 riel, eller drygt två dollar för en halvkilo. Här prutar jag inte eftersom jag tycker det är ett helt rimligt pris killen på kanske 10 år begär. Systematiskt har jag nu promenerat genom marknaden. Köpt en mango som jag ska äta sen, samt kaffet och pepparn.

Senare på kvällen köper jag ett par svarta skor. Det står Nike på dem och det är säkert från fabriken som producerar Nike. De ser schyssta ut, och priset blir tillslut 15 dollar. En japan tittar också på skor. 45 dollar börjar kvinnan med. Skorna ser ungefär ut som mina. Jag funderar på om kanske asiatiska turister spenderar mer pengar än européer. Om japanen prutar ner till hälften skulle hen betala 22 dollar och kanske känna sig mycket nöjd. Det är bara lite under startpriset för det par skor som jag till slut betalade 15 dollar för. Som igen kanske är startpriset för den kambodjan som slutligen betalar 10.