I en annan del av souqen finns köttmarknaden. Den är i och för sig mer en gata än just en marknad, men den ligger under tak, och som pärlor på en tråd ligger små affärer där man kan handla sitt kött. Det är mestadels nöt och lamm det går i. Om jag hade frågat hade jag säkert hittat även kamel. Att gå i köttgatan mycket trevligt. Nästan alla hälsar. Det är kanske ovanligt att någon turist kommer hit med sin kamera? Jag frågade några stycken om jag fick ta en bild av dem. Alla svarade ja.

Jag befinner mig 120 meter över havet. Jag har åkt upp i Kuwait Towers – själva symbolen för det moderna Kuwait. Under mig ligger staden, stränderna och Persiska viken. Den sista heter i och för sig inte Persiska viken när man befinner sig i Kuwait. Den heter Arabiska viken. Politik på hög nivå! Det kostar 75 svenska kronor (3 kuwaitiska dinarer) att ta hiss upp till den roterande utsiktsplattformen, men det är det värt. Överblicken över staden, ja i landet, är unik.

Jag hade planerat att se Kuwait Towers vid solnedgång, men det var molnigt. Den blå timmen däremot, den kommer ändå. De tre tornen, som på 1970-talet designades av en dansk arkitekt och byggdes av jugoslaviska ingenjörer, lyser då upp. Visst är det fin arkitektur även dagtid, men kvällen är ännu vackrare. I det ena tornet finns även en restaurang. Dit gick jag däremot aldrig.

Kaffe och te. Det dricks överallt. Kaffe med kardemumma och te gärna med samma eller lite mynta. Att krydda sina varma drycker och tillsatta massor av socker – det är så man gör här. Tekannan på bild är en typisk souvenir från Kuwait. Den är emaljerad och är gjord antigen i Kina eller Rumänien. Designen är dock så kuwaitisk den kan bli. Jag funderade ett tag på om jag skulle köpa en tekanna att ta hem. Det blev ingen tekanna. Jag har ju faktiskt två från Uzbekistan och jag använder knappt dem.

Souqen har även fiskavdelning. Fiskmarknader finns det flera av Kuwait. Förutom fisk och skaldjur, och då särskild räkor till rimliga priser (ett kilo färska räkor för mellan 50 och 100 kronor (2-3 dinarer)). Där det är fisk finns även ett annat djur, nämligen katten. Katter såg jag många av i Kuwait. Längs strandpromenaden, på marknaderna, och även på den nu obebodda ön Failaka.

En dag åkte jag båt ut till Failaka. Det är en ö som ligger 20 kilometer från fastlandet. Här har det funnits mesopotamiska folk och lämningar från 4000 år tillbaka har hittats. Sen kom grekerna och det har som alltid i historien även här varit mycket fram och tillbaka. Under den irakiska ockupationen 1990-91 tömdes ön för folk. Dessa har sen, av orsaker jag inte känner till, inte kommit tillbaka. Failaka är nu en näst intill öde ö. Gamla amerikanska bilar står numera kvar. De flesta av husen är i ruiner. Skylten fick mig att skratta.

Tre kvällar spenderade jag i Kuwait. Tre kvällar åt jag räkor till middag. Färska, fina, i olika storlekar. På fiskmarknaden tog jag denna bild. Man tänker kanske att det luktar mycket fisk på en fiskmarknad. Det gjorde det inte här. Eller jo, lite förstås, men när jag försöker lukta på räkorna känner jag bara sjö och salt. De är så många att de nästan utgör ett mönster där de ligger. Jag blir hungrig.

Vart de andra galgarna tagit vägen vet jag inte. Men inne i ett ödehus på Failaka tog jag denna bild. Jag vet inte hur mycket man ska gå runt i ödehus. Den irakiska ockupationsregimen lade år 1990 minor på stränderna. Befolkningen tvångsförflyttades till fastlandet. Eftersom jag inte såg några skyltar tror jag minorna är borta. Folket kom heller aldrig tillbaka, och bara en galge finns kvar.

Solnedgång till havs. Det är sista kväll i Kuwait. Solen går ner ungefär tjugo över fem om eftermiddagen. Då befann jag mig ombord på den färja som går mellan ön Failaka och fastlandet. För även om det inte bor folk på ön, så går det en färja. Man kan undra varför. Failaka är ett utflyktsmål för lokalbefolkningen. Här kommer man utan lite. Här finns stränderna och här, långt borta från annan civilisation känner man sig kanske mer fri? I Persiska viken simmar dessutom delfiner. Lugnt och skönt. Bort från allt…