10 timmar i New York

Här om dagen hade jag en mellanlandning i New York. Det snöade när planet från Sao Paulo landade. Våt snö som lade sig tungt på hustaken, bilarna och trädens grenar varifrån den sen ramlade ner.

45 minuter tog passkontrollen. Köande. Sen någon maskin där en skriver in sina detaljer. Sen ny kö och en man som frågar vad jag gjort i Iran. Jag reser nämligen på visum till USA numera. Det är något man måste om man även besökt deras fiendeland.

Tåg till Jamaica. Alltså inte den karibiska ön, utan den ort som flygtåget från JFK går till. Därifrån tunnelbana in till stan. En enkel process egentligen, så länge man vet vart man ska.

Jag har tio timmar totalt. Från att ena planet landar till att nästa avgår. Det låter som en heldag fast det är det inte. Allt tar sin tid men snart är jag på Manhattan.


New York City. Den är liksom som den alltid har varit. Gula skolbussar och brandtrappor. Upplyftande och deprimerande sunkig på en och samma gång. Men råttor i tunnelbanan och en kvinna med afrikansk brytning som ropar ut om frälsa för henne och död över alla homosexuella.

Det är knappast någon som stannar och lyssnar på henne. Det är morgon och folk åker till jobbet.  Deras vinterkläder är lika mörka som i Stockholm.

Jag har bestämt att jag åker till Upper Eastside. Min kompis Wayne bor där. Vi har inte setts på några år. Jag hittar till hans lägenhet. Han har målat om sen förra gång.

Min kompis Wayne i New York

Jag tar en dusch. Vi pratar. Går ut och brunchar. Folk äter ju ute på Manhattan. En bagel med peanut butter. Toasted. Eller var det roasted? En kaffe. Med mjölk. Det är år sedan jag ätit bagel. Bagel är New York för mig.

Vi tar en promenad. Fifth Avenue. Madisson. Det blåser. Dragkädjan i min jacka har gått sönder. Det snöar mindre nu. Går längs Central Park. Kollar människor, fasader, småpratar. På något ställe hänger julpynten kvar. Alla restauranger, alla fik, vad gör folk egentligen här?

Efter en månad utomlands – en försmak på Sverige…

Dagen börjar gå mot sitt slut. Jag säger hejdå till Wayne. Går ner i tunnelbanan fast vid 86:a gatan går jag ner fel. Här finns ingen övergång mellan tågen som går norrut och de som går söderut. För inte att gå ut av tunnelbanan och sen in igen på andra sidan gatan och betala på nytt, åker jag en station norrut. Där finns en övergång. Sen åker jag söderut igen. Till Lexington, byter mot Jamaica.

Från flygtåget mellan Jamaica och JFK

Snart sitter jag på ett Finnair-plan riktning Europa. Hela mittraden för mig själv. Det blev korta tio timmar i New York. Men jag kommer tillbaka. Frågan är bara när…

Taggad med: